Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 1

Korrespondens. Upsala den 6 Maj 1850. Min kåre Gustaf! Du vet att jag varit rest till hufvudstaden och der passerat ej långt från tre. veckor. Aterkommen derifrån i går skyndar Jag att låta höra utaf mig, och beråfta dig mina -reseintryck-; men först får jag dock bedja dig om ursåkt för min tystlåtenhet under Stockholmssejouren. Vår slågtinge, gubben ..... som alltid omfattat mig med huldhet och i hvars ynnest jag stigit ånnu mera, sedan jag dedicerade min disputation till honom, hade strångeligen ålagt mig, att nu på våren komma och helsa på honom, och till lindring i mina kostnader vålvilligt bjudit mig fritt logis och bord hemma hos sig. Jag behösde någon förströelse efter slera månaders trågen låsning för min förestående examen, och som jag ej varit i Stockholm på fyra år och åfven gerna ville se huru hufvudstadslifvet nu ser ut, så mottog jag hans inbjudning, det förstår sig åfven i de sista ganska våsendtliga punkterna, utaf hvilka min kassa har befunnit sig vål. Apropos om kassan, så år hvad som under mitt vistande i hufvudstaden mest förundradt mig det, hvarifrån Stockolmsboarne taga penningar till alla nöjen och tillstållningar som der dagligen vankas. Utom de tvenne theatrarna kungligan och den mindre-, samt Hornungska marionett-theatern, som åfven varit flitigt besökt, så år der ingen ånda på extra dramatiska representationer, på konserter, musikaliska soirer och matinsger, på tillstållningar, än af konstnärsgillet, ån af artisternas pensionskassa och Gud vet allt hvad tillstållare och tillstållningar heta. Det ena nöjet jagar det andra; och åndå, sade man mig, skall detta ha varit nåstan ett intet nu, emot under vintern ånda till Påsktiden, då ofta dertill kommo tre å fyra maskrader i veckan, utom ordnar, subskriberade danssoir6er, publika lektionsoch slutbaler och på kåpet lysande baler i privata hus, hvaruti alla klasser och kretsar tåfla att utmårka sig framför hvarandra. Jag har ånnu icke återkommit från min förvåning, hvarifrån resurser fås till så ståndiga och stora utgifter; och åndock klagar man, att handeln alltmer drager sig till Götheborg, och att fabriker och nåringar flytta till Norrköping och andra landsortståder, der man lefver för vida båttre pris och arbetar vida mer. Jag har under dessa nåra tre veckors