Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 1

Bigtstolen. Af Christian Winther. Öfvers. af Afze. (Forts. och slut fr. N:o 109). Hon hade, fortfor han, lofvat den lycklige ett möte denna tidiga morgonstund — således måste det ega rum nu! och både för hans och hennes lugns skull fattat det orubbliga beslut att icke neka honom något; ty derigenom trodde hon — hör du? derigenom trodde hon att denna kapris snarast skulle förflyga. Det år hvad de låtta Pariserdamerna kalla passer ses caprices! — Till slut bad hon på det gracieusaste om absolution på förhand — det der år så innerligt beqvåmt — och — hennes bön blef hörd. Hvad tycker du, min själs själ! om allt detta?sade markisen resande sig från sin försårliga plats hvilken döden nu hade beröfvat all rörelse. Nej, sortsatte han i skåmtande ton, våra andans mån åro något vål eftergifvande — nota bene, i allmånher taladt — ty vår gamle Gregoris hade vål uttydt lagen och profeterna på annat sått för dig, om du — fortfor