Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 1

Militärafdelning. (Forts. fr. N:o 109.) Nå vål J gamle. bussar från Purosalmi, Valkiala och Parkumåki, eller (för att hålla oss vid de 40 åren) J, som för konung och fådernesland klådden blodig skjorta vid Stralsund, Sikajocki, Oravais och Ratan och äfver sedan vid Grossbeeren, Dennewitz, Leipzig och Dessau, hvad sågen J om detta nutidens omdöme öfver edra gamle vördade, ålskade, redbare och tappre öfverstar? Är detta det pris de förtjenat för det de med en faders omsorg omhuldade de sig anförtrodde regementen, under det de med tapperhetens låra och föredöme uppsostrade eder till hvad J blefven, krigare, utmårkte af mannamod och redbarhet, prydde med på slagfåltet sörvärfvad åra och grånade i trohet och nit för konung och fosterland? Minnens J förhållandet sedan den tiden sådant som hr X. skildrat det? Äflades verkligen det ena regementet genom alla möjliga kanaler att vinna åtsig förmåner och företråden på det andras bekostnad om icke det företrådet, att få stå fråmst i kulregne och få vara de förste, når det kommenderades: Fall bajonett ! Gå på, marsch!? Tillskrifven J den för vårt fådernesland gagnlösa elle: rent af olyckliga utgången af de sednaste krigen bristande tapperhet, enhet, disciplin och esprit inom krigshåren, förorsakadt af öfverstarnes intriger och skadliga inflytande? Eller kunnen J icke tryggt med handen på hjertat försåkra, att Sverige har sina generalers och generalissimis dumhet, okunnighet, svaghet och inbördes afundsjuka, att icke såga ren af penningesnikenhet och förråderi, att tack för förluster både af Finland och de öfrige Östersjöprovinserna? Om ett eller annat regemente erhöll utmårkelsen af namnet grenadierer eller dragoner framför ett annat; om de ena fick en frans eller bandstump mera på sin uniform, ån det andra, såsom ett vedermåle af nådigt välbehag öfver ådagalagdt vålförhållande vid ett eller annat tillfålle, hvac mera ondt låg vål deri, ån i hvarje annat begagnande af den menskliga fåfångan för till