Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1850, sida 1

TSE bruket, särdeles hos allmogen, som ock i afseende på folkbildningen? 6. Männe den nytta, som vunnits genom det bitråde, landtmannen erhållit af personer, som på allmån bekostnad bitrådt med råd och upplysningar i odlingar, ångsvattning, fårskåtsel m. m., åfven skulle kunna vinnas i andra grenar af landtbruket? — Och vore det sålunda att Önska, att åfven någon person antoges, som på allmån bekostnad lemnade undervisning i linkulturen och linberedning, åfvensom uti mjölkhushållningen och fullkomligare beredning af smår och ost? 7. Hvilket sått att lemna den fattigare delen af landtbruksbefolkningen underståd under missvåxtår har erfarenheten visat vara åndamålsenligast och verksammast till behofvets afhjelpande för tillsållet, utan att medföra menliga följder för framtiden? 8. Hvad år orsaken att egare af smårre kapitaler, i vårt land, icke såsom i andra lånder anvånda dem på arrenden af landtegendomar, utan heldre med skuldsåttning köpa jord? 9. Hvilka orsaker kunna anses hafva verkat dertill, att de åtgårder till ullkulturens befråmjande, som vidtogos omkring år 1829, och hvilka i början visade så goda resultater, icke sedan medfört den grad af utveckling i nåmnde industri, som de första årens tillldragelser gåfvo anledning att hoppas? 10. Äro de till färskötselns befrämjande vidtagna allmänna ätgårder att anse såsom fullåndade, så att sakens framgång numera helt och hållet beror på den enskiltes omtanke och verksamhet; eller fordras ånnu åtgårder för nämnde åndamål, hvilka äro af den beskaffenhet, att de ej kunna utföras utan statens bitråde? 11. Är boskapsskötseln i Sverige verkligen så mycket mindre lönande, ån äkerbruket, som dess allmänna tillbakasättande kan gifva anledning att förmoda; eller sinnas några andra grunder för den ringa håg, hvarmed den hos oss i allmånhet bedrifves? 12. Hvilka husstlöjder åro de låmpligaste för Sveriges allmoge, så vål med hånseende till klimatoch lokal-förhällanden, som till folkets fallenhet, seder och bruk? 13. Då, i samband med lättade kommunikationer inom landet, underlåttade handelsförbindelser med utlandet visat sig så ytterst vålgörande för utvecklingen af all industri, samt specielt för landthushållningen: männe ej en direkt ängskeppsförbindelse med England — samt kanske åfven med Frankrike eller Belgien — skulle vara af stor vigt för landet och dess jordbruk, och alltså förtjena att af statsmakterna uppmuntrås och understådjas? — Och på hvad sått skulle en dylik ångskeppsförbindelse låmpligast kunna tillvågabringas? ö 14. Under erkånnande af den stora nytta, som de allmånna landtbruksmåtena, så vål i Sverige som annorstådes, visat sig utöfva, frågas dock, om det år för sakens fortgående vigt åndamålsenligt, att de, utan afbrott, återkomma hvarje år, eller om till åfventyrs hvart tredje år skulle anses svarande mot behofvet? (Forts.) Ja a —