Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1850, sida 1

man intrådde. Han var gammal nog, för att vara St Victors far; men det var endast Devereux, för detta förste kontoristen i St Victors hus, nu en vålmående handlande i Marseille. Hans klådsel rik och förnåm, hans gång något vacklande och han, stödde sig med svårighet vid sin kåpp. Afven hans panna var plöjd; men dess fåror voro sådane, som hade uppkommit af åldern och tånkandets djupa bemödanden. På hans anlete var låsligt inpråglad mycken hårdet, stolthet, beslutsamhet; men icke uttrycket af den ångest, som tycktes försånka St Victors sjål i bekymrens djup. Den sednare uppstod vid Devereuxs intrådande och gick honom med oförställd glådje till måtes. Devereux!— utropade han — , vålkommen!, Men Devereux skjöt med ett småleende tillbaka den till honom framråckta handen och sade; I morgon St Victor, åro alla de våxlar förfallne, hvilka jag har inhåndigat af dig.St Victors ansigte antog en ånnu blekare fårg, och han svarade: Jag vet, att det så förhåller sig; men jag år lugn, ty de åro i dina hånder, och du lår icke försätta mig i bryderi. — Du misstager dig St Victor!, genmål