Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1850, sida 1

— x — — — te den gamle med köld; ,jag behöfver penningar., St victor försökte att tvinga sina ansigtsmuskler till ett leende. . — Devereux! du vet att det år omöjligt, får mig, att nu godtgöra dina fordringar. Jag vore icke i stånd att betala en enda af dessa våxlar, långt mindre allesamman. — Jag begår icke beloppet af en, två eller tre, utan af dem alla, och får att såga dig detta år jag hitkommen. j j j DDbevereux!, — genmålte gåldenären, i det hans kinder öfverdrogos med marmorns hvithet — du kan låta kasta mig i sångelse, låta för alltid mitt namn och min kredit tillintetgöras; men jag tager Himlen till vittne, att jag icke kan liqvidera hålften af summan, stode också min sjåls vålfård dervid på spel. Hvad år din mening? Har du icke som vån blifvit innehafvare af dessa våxlar? Borgenåren uppreste sig. — Nej! — sade han. Gkåldenåren drog en djup suck. — Förhallandet oss emellan var icke alltid sådant. Hvad år anledningen till ditt nuvarande uppförande mot mig? — Alcke nu först hyser jag ett dyligt tånkesått emot dig,, svarade Devereux — -länge har jag efterlångtat denna stund, tidigt :E:::