Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1850, sida 1

— AJa, låt dem roa sig med underleken, sade Wejland; men nu skola vi tånka oss in i våra familjeangelågenheter. Bruket måste ovilkorligt såljas. Min svåger begår ingenting heldre, ån att köpa det, och på dig, Berndt, beror det, om du vill låta din del följa med.— ÄAJag eger ingen del deruti. Köpebrefvet har jag för långesedan sönderrifvit.. — Wejland teg, men hans ågon talade desto mera. — Ådle yngling, sade han slutligen och räckte Williamson handen. -Om du ock har sönderrifvit det, betyder det ingenting. Mina ord stå fast., — Låt mig nu,bad Williamson, utan alt afbrytas, få tala några ord. Genom min förbindelse med Beata tillhöra vi ju hvarandra och ha allt gemensamt. Låt nu bruket, som jag hådanefter ensamt vill sköta, gå för farbrors råkning, och jag ansvarar för, att det, oaktadt skulden, kan behållas.— O pappa, bad Beata, låt det vara som Berndt vill.Nu omsamnade han och hans hustru dem båda. blifve det då så, som J viljen. Då Williamson håndelsevis aflågsnade sig för några minuter, yttrade fru Wejland: -Aldrig, I aldrig kan jag förlåta henne, som med ett