göres sälunda, att han skulle stöta dolken i en man, som skulle insinna sig på samma stålle kl. 7 klådd i Skottsk kappa och svart hatt; dock måste Percy sjelf gifva ett skriftligt intyg, att han sjelf och ingen annan var mördaren. Imellertid hade Mitchell mottagit ett bref till Percy, försegladt med svart lack, från dennes moster, en rik enka; sniken efter verldens goda, åndrar då Mitchell tanka, utsånder sina bry ggaredrångar åt alla håll för att uppsöka och återföra den stackars Percy; sjelf, klådd i den Skottska drågten, beger han sig på upptåcktsresa. Klockan slår 7, den förmodade banditen insinner sig: Percy, klådd enligt aftal, men högst förskråckt i det afgörande dgonblicket, upptåcker att han sjelf just år den som legt honom, och vill nu frigöra honom från sitt vårf. För sent! Colerim har redan mått en man i den beståmda drågten och expedierat honom, hvem annan ån Mit chel kunde det vara. Han råder nu Percy att genast fly, för att undvika lagens arm. Naturligtvis Önskar han sin rival så längt bort som der pepparn vårer. Får mera såkerhet skull påtager Percy dennes lösskågg och klåder. Den skrifna sjelfanklagelsen hade imellertid fallit i polisens hånder; en Sherif (hr Berglund) med några. polisbetjenter anlånder för att efterspana mördaren. Percy antager en förnåm mans hållning och söker komma ifrån saken; men Sherifen upptager ett signalement, hvarigenom han igenkånnes vara lurendrejaren Colerim; det låsa skågget bortryckes och Percy år upptåckt. Då upptråder, som en andesyn, fader Mitchell i egen person, en fasa bemåktigar sig alla, men Percy fattar mod, närmar sig och finner honom lifslefvande. Colelim, som spelt detta spratt för att aflågsna sin rival, finner nu för godt att 6ehappera. Mitchell förklarar sin sedsnad ösfver hvad som håndt, tillbjuder nu sjelf Percy sin dotter, lemnar honom brefvet från mostern och, medan denne låser detsamma, låter han Sherifen uppsåätta giftermålskontraktet. Brefvet innehöll, att mostern, ledsen vid sitt enkoständ, ingått nytt åktenskap och nu lefde i en himmel, samt önskar sin systerson all möjlig lycka och vålsignelse. Det svarta lacket hade således intet att betyda, hon egde förmodligen icke något annat. Percy kan ju nu med godt samvete skrifva under kontraktet, når mostern sjelf intygar att hon år i himlen. Pjesen skiljer sig, som låsarn ser, ej mycket från de dussin arbeten, som öfversvåmma verlden, och upplösningen stöder sig på ett bedrågeri; dock finnas deri många rått roliga, tillochmed qvicka partier; men framgången beror helt och hållet på den persons individuella uppfattning som fått Percys roll på sin lott; och hr J. Sandström löste detta problem i det hela på ett tillfredsstållande sått. Visserligen var hans spel något matt på ett och annat stålle midt i pjesen; men nemo mortalium omnibus horis sapit. M:lII M. skola vi alltid hålla råkning sör hennes bemödande att höja sitt konstnärliga anseende i publikens ögon; ty det år icke endast hon och publiken utan konsten sjelf som vinner derpå; må hon derföre aldrig betrakta sina roller som utanlexor utan efterstråfva karakterssanning; tiden och erfarenheten skola göra det öfriga. Herr N. o. D. sökte ingifva allt det interesse hans ej sårdeles tacksamma roll kunde åstadkomma; likaså hr Hedberg, hvilken vi dock måste uppmana att ej såtta publikens tålamod på prof genom försumlighet vid öfverlåsningen af sina roller. ; I den andra, förut hår bekanta pjesen, firar fru A. en verklig triumf. Det ålskvårda qvinliga koketteri doktorinnan iakttager mot sin man doktorn (hr A.) såvål i sin kårlek som sin håmnd, måste elda och hånföra hvar