Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1850, sida 1

— ————— Låtom oss betrakta en man, som tillhör en mycket anspråkslös klass af samfundet, t. ex. en bysnickare, och noga pröfva de tjenster, han gör samfundet, Ålvensom dem, hvilka det visar honom tillbaka, och vi skola blifva ösfverraskade öfver det stora missförhållande, som vid första anblicken för oss kommer att uppenbara sig. Denne man tillbringar sin dag med att hysla bråder, göra bord, stolar, skåp, skånkar o. s. v. Han klagar bittert öfver sin stållning, och dock, hvilka fördelar erbjuder honom icke samfundet i utbyte mot hans inskrånkta verksamhet! Når han uppstiger ur sin bådd, klåder han på sig, men har icke förfårdigat ett enda af alla sina olika klådesplagg. För att han skulle kunna erhålla dessa kläder har en utomordentligt stor qvantitet arbete, konst, transportmedel, sinnrika uppfinningar o. s. v. blifvit använde. Amerikanaren har måst producera den bomull, hvaraf hans vesttyg år gjordt, Indiern den indigo, hvarmed hans rock år fårgad, Fransmannen den silkeshalsduk, som han knyter om -halsen, Brasilianaren det låder, som han har i sina skor, o. s. v. Alla dessa råämnen hafva först måst hemtas från den aflågsna produktionsorten och sedan af andra förarbetas, kardas, spinnas, våfvas, fårgas m. m. dylikt. Når vår snickare klådt sig och arbetat en liten stund, frukosterar han. För att han må erhålla det bråd, som honom dagligen tillkommer, måste åkern plöjas, harfvas, sås, skördas; grödan skyddas för plundring, uttröskas, malas och slutligen förvandlas i bråd. Blott för den brödbit, han förtår, hafva sålunda en stor mångd krafter, verktyg, machiner, djur och menniskor blifvit satte i rörelse. Vår snickare torde åfven behöfva litet socker, litet salt och åtskilliga verktyg. Äfven om dessa nödvåndighetsartiklar gåller hvad nyss nåmndes om de andra. Han skickar sin son i skolan; huru ofullståndig ån denna kan vara, så förutsåtter den dock åtskilliga anordningar, studier och kunskaper. Han går till nårmaste stad och finner der en stenlagd och upplyst gata. Äfven det år en beqvåmlighet, som han har godt af. Tillåfventyrs vill någon kund icke liqvidera vår snickare hans råkning. Han finner då advokater, som försvara hans rått; domare, som tillerkånna honom att komma i åtnjutande af densamma, och råttsbetjente, som draga försorg om, att domen blir satt i verkstållighet. Allt det der år åfven saker, som förutsåtta kunskaper, vetande och medel till deras existens. — Han går i kyrkan; denna tempelbyggnad och hans psalmbok åro nya bevis på hvad menniskosnillet förmår utråtta. Man lår honom kånna kristendomens och moralens grundsatser, man upplyser honom, man sörådlar hans själ och hjerta, och för att allt detta måtte kunna ske, måste andra menniskor hafva forskat i alla möjliga kållor af det menskliga vetandet, arbetat nåtter och dagar, besökt universiteter, hålla bibliotheker, gjort uppoffringar för erhållande af sin bildning, m. . d. Om vår handtverkare företager en resa, så tråffar han ösverallt anstalter, som spara ho