Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1850, sida 1

:AAAAAAiii — galladråägternas förändring, under det att den konstitutionella maskraden visar samma utslitna karaktersmasker, då med hvarje dag man ser, under det allmånna stråfvandet att följa tidsandans utveckling, begreppen om det nyttiga, det riktande, det sanna och råtta iltmer utbildas, under striden med lemningarne af en gammal förvånd samhållsordning och de falska systemer, som tvång och list infört och utbredt ofvanifrån nedåt i kawhbllsbygg nadens alla lager? Nej! vi kunna ej tro på möjligheten deraf. Svenska folket vet rått vål, att det icke, utan att ädraga sig de svåraste lidanden, utan att vålla oskyldiges ofård med de skyldiges, eller utan att bryta band, på hvilkas sammanhållning till ömsesidig belåtenhet det ånnu önskar att förlita sig, al året 1850 har att vånta eller kunde vånta något; som skulle tillfredsstålla dess fordringar, dess råttvisa, heliga fordringar hvilka en gång nådråndigt måste erkånnas och uppfyllas. Men det skådar lugnt omkring sig; det ser uppmårksamt den lårorika striden, som folkelementerna i andra lånder kåmpa emot hånande envåldens och hycklande mångvåldens olika former; det lår — och derunder kånner det med hoppfull förtröstan sin inre kraft, lifvad af begåret att utbilda och förkofra sig. Det våntar — och med all aktning för den ådle grefvens råd att kasta sig in i en föråndring, som lider allt för mycket af att synas vara verkan af en nyck, för att, såsom han vill göra den, kunna vara resultatet af folkets egen 40:åriga önskan, tror det säkert sig hellre böra följa dens råd, som nppmanat det att taga representationsfrågan i sin egen hand. Då det sker, bör man förmoda, att det sker med den lugna trygghet, att samhållsgrundvalarna icke skola skakas; ty den hand som handlar i allas interesse, darrar icke, såsom man stådse ser den hand göra, hvilken sör enskilta syften vill ingripa i tidshåndelsernas hjul. En och annan torde i dessa vära ord endast vilja se fraser, såsom grefve Anckarsvärd kallat det mesta af hvad den första Aftonbladsartikeln innehöll; men det finnes i samhållenas liksom i individernas lif ögonblick, då man hvilar vid ordens kraft, för att betrygga handlingens. Sådan år nu vår stållning. Vi skulle missbruka den, om vi ej trodde våra ord af allmånheten uppfattas utan denna omståndlighet, som vill i allt en omståndlig bevisning. Och det förundrar oss, om grefve Ankarsvärd och hans liktånkande verkligen på allvar kunna tro, att, såsom han sjelf såger, det hvilande förslaget ricke blifvit tillråckligt debatteradt, omtvisladt, lofordadt och sörkastadt?. De måste då icke veta, hvad som snart sagt öfverallt i landet, i alla enskilta kretsar, större och mindre passerat, och ånnu föregår. Eller tro de verkligen, att man ej i landsorterna kan göra sig en temlig klar förestållning, efter kännedom om valsätten och personerna, huru ungefår de ifrågastållde valen askulle gestalta sig? Förestållningen derom gjorde man sig redan genast efter förslagets allmångörande, och det var den, som ingaf så vålreformsällskaper na, som landsor tstidningar och pluraliteten af tänkande medborgare öfvertygelsen om förslagets banvändbarhet och vådor. Vi se, att greNen ej vill erkänna de första; man såger oss, att han, liksom många andra EES ENT —9