Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1850, sida 1

frågade han förebrående. Tror du att en ljungeld krossar oss?— Åskans fortfarande starka dån tycktes komma allt nårmare och nårmare. En störtsjö öfversköljde jorden, och på himlahvalfvet syntes ingen enda skymt af ljus. Regnet saktades dock småningom och slutligen upphörde det alldeles, då nya blixtrar slammade in genom rummet. En mörk gestalt, hvars ansigte upplystes genom skenet af den lykta, han bar i sin hand, skyndade in i stora huset., —, Ha! min farl utropade Wejland och sanslös föll han i sin bestårta makas armar. Följande dagen, på aftonen, hade doktor Waldenau, som kom från ett långre sjukbesök, tagit vågen förbi Karlsjö, får att efterhöra mamsell Jeannettes helsa, som under de sednare dagarna varit ombytlig och vacklande. — Jag nåstan trodde, att så skulle gå,yttrade Waldenau. Den strånga motion, som Jössepolskan medförde, kunde ej vara annat än högst skadlig, då man förut hela våren klagat Öfver plågor i bröstet och nervsvaghet.— Doktorn tror således, inföll Jeannette