och kondirektorn långa tider varit borta såsom deputerade i Berlin. På frontespicen öfver hufvudbyggnaden står det imellertid såsom inskrift öfver 2:ne mot solen blickande och vingarna lystande Örnar: De skola upp flyga såsom örnar och icke trötte varda.P. S. d. 18:de Mars 1850. Hår har nu åter blifvit vinter. I dag snögar det emellanåt att solen skiner. Det redan temligen försigkomna gröngråset har som vattnet frusit ihop. Då och då låter likvål lårkan höra, att hon ej fruktar för den återkommande vintern, utan hoppas, att den snart måste gifva vika. Alla föregående dagar hafva åfven varit kalla och blåsiga. I går afton ågde en fest rum för hårvarande historiarum professorn Dunker, hvilken blifvit vald som deputerad till den i Erfurt den 20:nde i denna månad sammantrådande församlingen. Hår fick man höra mycket talas om Tysklands enhet och furstarnes inslingrande politik. Hr prof. sjelf förklarade, att ehuru de deputerades Sållning nu vore helt annorlunda, ån då de förra gängen samlades i Frankfurt, nemligen icke mera i sörsta utan i andra hand en lagstiftande församling, så hoppades han dock, att deras arbeten icke skulle blifva förgåfves. Det reaktionåra partiet år hår så stort, att den för Tysklands enhet lifvade professorn ej utan stort motstånd blef vald. Sina politiska motståndare förlåt han dock och frågade icke vidare efter hvad de tånkte och talade, i medvetandet att hafva uppfyllt och vilja uppfylla sin pligt. En skål utbragtes åfven för Slesvigholstein; en annan för Frankfurteroch roligen åfven den blifvande Erfurterpresidenen, jemte en mängd andra mindre betydanle. De församlade voro omkring 120 personer och kallade sig konstilaliondlikonserraiva.