Er —— — Svenska folket och år 1830. För de fleste antage vi, att det år kåndt, huru i en artikel i Aftonbladet, som vi med skål lofordat, den frågan besvarades: Hrad har svenska folket att hoppas af året 18502 samt att, under pseudonymen C. H. Å., det såkert år grefve Carl Henrik Änckarsrård, som i samma blad, på ett i vissa afseenden ganska hvasst sått, anföll nämnde artikel och sökte besvara frågan: Hvad kunde svenska folket hoppas af året 1850, sålunda, att grefven, i likhet med sina vid allmånna reformmötet i Örebro yttrade åsigter, ansåg mycket vara att vånta genom antagandet af det hvilande förslaget till ny riksdagsordning. Vi behöfve således ej ingå i någon utredning af den ena eller andra sidans satser; ty den förstnåmnde artikeln har funnit så stora sympathier hos allmånheten, att såkert hvar och en, som ej ånnu låst den, skall skynda att göra det; och grefve Anckarsvårds medborgerliga anseende, hans långvariga deltagande i våra riksdagsförhandlingar, hans ofta ådagalagda lifliga deltagande för våra politiska diskussioner, skola såkert, åfven då han för ett ögonblick sviker det allmånna tånkesåttets förvåntan, mana icke blott till inhemtande af hans åsigter, utan åfven till den benågenhet alt noga granska dem, hvilken man så gerna egnar åt en aktningsvård medborgare. Hlvertygade om. att de å begge sidor uppstållda svaren å frågorna åro af den vigt, att enhvar bör söka grunda sin öfvertygelse om hvilketdera som år det råtta, hafva vi trott oss böra åfven yttra vår mening; men såsom vi misströsta om, att svenska folket hvarken har eller kunde hafva något synnerligt att hoppas af året 1850, hafva vi valt att hellre taga både folket och året, sådana de åro, och endast visa, att svenska folket såkert skulle blifva illa luradt, om det trodde sig genom antagandet af det nya, föreslagna representationssåttet kunna göra året 1850 till ett sekular-år i dess åras och lyckas tideråkning. Oss har det föresallit sårdeles besynnerligt, att grefve Anckarsvärd, som sjelf i öfver 30 år nåstan ståndigt deltagit i våra riksmöten och så ofta framstått för de stora principer, för hvilka det liberala oppositionspartiet långe förklarat sig och kåmpat; som dels vid 1840 års rikdag, om ej i allt, dock i mycket, medverkat för det då till hvilande antagna representationssörslaget, samt 1848 slöt sig till reformsållskapets i Stockholm program, och, såsom vi hafva anledning tro, genast vid regeringens förslags aflemnande samma år förklarade sig ganska mycket deremot, — ati han sedan kunnat komma till den öfvertygelse, att det borde antagas, oaktadt alla dess erkända brister, endast för att få bort ståndsformen i det nuvarande riksdagsmachineriet. Vi anse visserligen, att i denna föråndring vore en fördel; en, ehuru vi befare ganska ringa låttnad i årendenas behandling, då i alla fall tvåkammarsystemet, med absolut veto hos hvarje af kamrarna, u uppståller ganska betånkliga svårigheter; en uppspådning af de gamla ståndselementerna, med ett, såsom det dock af vallångderna visar sig, temligen ringa antal hittills orepresenterade; afskaffandet af en sjelfskrifvenhet till representantkallet, som alltid måste anses vara alldeles oförenlig med