Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1850, sida 1

fattiga far kan uppfylla. Han såger beståmdt att om han får Ingeborg . Hur kan man vara brunett och heta Ingeborgafbröt Edmund, roch det i skaldens eget hemland; det år oförlätligt.— -Kåra Edmund, afbryt icke den vackra beråttelsen, inföll hans mor, majorskan. — Oförjtligt, eller icke, återtog Williamson, rår det så ändå. Han säger, att om ej Ingeborg blir hans, ty hon år hans jänta, så skjuter han sig för pannan. Hon deremot ber honom lefva och göra sina föråldrar till viljes, och såger att hon håller sig alltför god att inkomma i en slågt, som ej vill kånnas vid henne; men tillika, att hon aldrig går i brudstol med någon annan, om man ån Slåpar henne dit. Sockenskomakaren Åhlund lår i dessa dagar ha friat till henne, och fadern hotat att skicka henne bort i tjenst, om hon ej vill gilva friaren la, då hon har svarat, att det må han gerna göra, men att hon aldrig, om man ån marterar henne till döds, blir Ahlunds hustru. Så stå sakerna nu.— -Hvilken år den unga karlen, som nu talar med henne,frågade majorskan Waldenau. Han ser så hygglig ut.— AJag vill slå vad, att det år den gyn