Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1850, sida 1

hi Debatter i engelska underhuset, rörande en utvidgning af rösträtten). Hvad val med slutna sedlar och tiden för parlamentets bestånd betråffade, ansåg han ej för nådigt att nu diskutera dessa frågor, som så ofta vid föregående tillfållen varit föremål för en grundlig förhandling. Men han sörklarade, att ehuru han denna gången måste med ett beståmdt nej tillbakavisa hr Humes motion, ansåg han likvål icke 10 skalan för den absoluta grånsen för röstråtten. Det var hans och hans kollegers tanka, att det icke skulle vara rådligt att i denna session åsidosåtta alla andra frågor för att bringa å bane denna fråga om röstråtten, hvilken måste leda till långa debatter, utesluta hvarje annat åmne och sannolikligen förorsaka mycket bittra diskussioner. Han ansåg, att innan nationen stadgat sitt omdöme om de på sednaste åren vidtagna, så olika bedömda föråndringarne i handelspolitiken, ingen annan fråga börde bringas å bane, som måste förorsaka stor spånning och nåppeligen kan afgöras utan stora partibrytningar. De stora föråndringarne å europeiska kontinenten de tvenne sista åren hade icke varit utan sin lårdom. Den första lårdomen var, att man sett styrelser, som bordt bevilja sina folk konstitutionella råttigheter och garantier, blifva öfvervåldigade af solkrörelser, som de sjelfva framkallat. Men åfven en annan lårdom kunde hemtas af dessa tilldragelser. Uti minst trenne lånder uti Europa hade frihetens sak blisfvit skadad af dem, som uhptrådde såsom de demokratiska principernes mälsmån: Italien hade. sett en vördnadsvärd påfve, på hvars goda afsigter ingen kan trisla, nödsakad att sly från sin hufvudstad släckad med hans, under sitt emhetes utöfning mördade premierministers blod; man hade sett den nya republiken falla genom fremmande kanoner och bajonetter. Tyskland hade undergått olika föråndringar från den ytterligaste despotism till den ytterligaste demokrati; den allmånna valrätten hade blifvit gifven och återtagen för att ersåttas genom en från det gamla Rom lånad uppsinning, genom. hvilken 100 rika gälla lika mycket vid valen som 1000 fattiga; hårmed hade åsyftats att skaffa bot för det onda, allmånna röstråtten förorsakat under loppet af några månader. Frankrike, hvarest man fordrat en utstråckning af rösträtten utöfver det inskrånkta antalet af cirka 200,000 väljare, hade plötsligen sett en republik uppstå, till ytterlig förvåning för 99 hundradelar af nationen; den allmånna röstråtten hade blifvit erkånd och satt i verket och nu hörde man den tadlas af dem, som föreslagit densamma, och på samma gång af majoriteten bland folket; man hade beråttat den ådle lorden, att sannolikligen kommer massan af franska nationen slutligen till den beståmda öfvertygelse, att dess nuvarande konstitution icke passar för dess seder och karakter och att dess institutioner måste ersåttas genom andra af ett olika slag ), Det år icke Englands sak att befatta sig med hvad slags styrelse Frankrike önskar gifva sig; det år Englands privilegium att betrakta tilldragelserna i Europa och draga nytta af dessa betraktelser. Utaf den första lårdomen, som 1848 års tilldragelser innebar, lårde Englands lagstiftare att icke vånta tills det år för sent; af den andra lårde de att icke göra för mycket eller gå för långt utan mogen dfverlåggning. Flertalet af nationen önskade icke de föreslagna föråndringarne. Man hade sagt att det var oklokt att icke refva segel förrån man öfverraskas af stormen; men om man refvade se) Fortsättn. och slut från N:o 70. ) Hår förråder sig den engelske arristokraten.