Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1850, sida 1

ä47tt!:e 2 gel under en fullkomlig stiltje, kunde man drifva på klippor. Under nationens nårvarande sinnesståmning ansåg han styrelsen icke böra föreslå någon plan till röstråttens utstråckning, men når det skedde, så skulle det icke blifva en ersåttning för reformbillen, som man föreslog, utan en fyllnad till denna akt. Det var hans tanka att nationen icke visade någon otålig långtan efter sådana genomgripande föråndringar, emedan den af håndelserna på Kontinenten fått inhemta med hvilka vådor de voro förenade. Hon var nöjd att vånta tills huset i sin visdom ansåg det vara nödvåndigt att göra en vidare utstråckning af röstråtten. På de skål han anfört, håll han före, att om hr Humes motion antoges, så vore det fara vårdt, att valen frambragte en majoritet, som lutade åt Fearges OConnors chartismen. Det var en åtgård, förenad med ovisshet, svårigheter och vådor. Han tillrådde slutligen huset att framför nyheter, hvilkas verkan ingen kunde förutse eller beråkna, föredraga de nuvarande institutionerne, hvilkas bristfålligheter kunde botas. Hr Bernal Osborne befarade, att styrelsen. aldrig skulle finna en passande tid för en reform af röstråtten, förrån någon folkrörelse uppstode, som dref den in på reformbanan, eller valens annalkande gåfve henne en impuls i denna rigtning. Han vådjade till dem, som alltid såga att tiden icke år passande för beviljandet af råttigheter åt folket och som, då sinnesståmningen år agiterad, alltid båra på tungan: vi måste icke gifva efter för folkets skrik, och når likgiltighet år rådande, hafva till hands den frasen: Folket bryr sig icke om saken-— till dessa vådjade han och frågade dem om någonsin en tid funnits, då en minister bordt komma fram med en hel och fullståndig reform-åtgård. Liksom den föregående talaren, premierministern lord John Russel, sökt visa hvilka lärdomar som kunde inhemtas af revolutionerne i Europa, hemtade åfven hr Osborne argumenter från samma tilldragelser, men kom naturligtvis till helt andra slutsatser och resultater, ån den ådle lorden. Resultatet af debatten skulle blifva, att ett rop höjdes öfver hela landet, och denna påtryckning utifrån frambragtes, hvilken ersordrades för att såtta ministeren i rörelse. Lord John Russel var, just till följe af det motstånd han gjorde emot reformer, den nya reformassociationens verklige patron och president. Sedan anförde den hedervårde ledamoten åtskilliga pikanta detaljer. beträffande det korruptionssystem, som ånnu var rådande vid parlamentsvalen i en del ståder och landskap. Aristokratien hade öfvervigten i England och åt sig dagligen mera in i underhuset. Han var långt ifrån att önska det detta hus skulle innehafvas af en enda klass. Han var glad att se hertigarnes af Rutland slågt representerad derstådes genom den fine ådle lorden ledamoten för Colchester (lord J. Manners). Han var: glad att se hertigarnes af Bedford slågt representerad derslådes genom den ådle lorden premierministern (lord J. Russel). Men hvad han hade att anmärka var att de hedervårde gentlemen, som tillhörde aristokratien, och de ådle lorderne, icke valdes af folket. Det fanns 33 pårer som sånde 52 medlemmar till underhuset, och detta hus kallade sig likvål ett folkhus (House of commons). Ledamöter, sålunda valde, voro -Mylord hertigs mån och lady Mabs representanter till på köpet.Äfven gjorde han en mångd hånsyftningar på de talrika förföringsmedel, genom hvilka parlamentsledamåterne vinnas af en klippsk minister. Bland annat citerade han ur -Morning Herald, huru slera ledamöter, för att tjena böga vederbörande, vid ett tillsålle hällit sig borta från underhuset och skålen för deras frånvaro. Dessa skål voro följande: En hedervård ledamot Önskar att bli inbjuden till hertigens af Devonshire bal; en annan Önskar, att hans hustru och döttrar måtte blifva befalte till drottningens nåsta konsert; en tredje har en son, som vill bli befordrad i flottan; en sjerde önskar att få sin pojke utnåmnd till attache vid beskickningen i Wien eller Paris; en femte har godt öga till ett stycke kronojord, som han önskar arrendera på förmånliga vilkor; en sjette ånskar en tjenst för en sin syssling; en sjunde en plats i postverket för sin munskånk; en åttonde en officersbestållning vid karabiniererne; en nionde önskar så gerna, att hans bror, som år prest, skall få en hofypredikantstitel: och en