Den vårde talaren ordade mycket för insörandet af 3-äriga parlamenter samt anförde flera åldre auktoriteter till stöd för sin mening. Då parlamenterne vara 7 år, såsom nu år fallet, hafva ledamöterne 6 år att synda på och l att ångra sig på. Slutligen förklarade han, att han understödde hr Humes motion, emedan han ansåg den för en sann konservativ motion och emedan han trodde den skola betrygga konstitutionen; förnåmsta skålet, hvarsöre den fick hans understöd, var dock det, att han trodde att den verkligen skulle göra huset till hvad det borde vara — ett folkhus. Sedan ånnu en talare yttrat sig, men hvars anförande innehöll ingenting anmårkningsvårdt, och efter en kort skarp strid derom huruvida förhandlingen skulle uppskjutas eller motionens öde genast afgöras, segrade den sednare meningen och det skreds till omröstning, då 96 röstade för och 242 emot motionen, som således förkastades med en majoritet af 146 röster. —