vilkor för framtiden ganska lofvande timlig utsigt i Amerika, för att i mitt fosterland såka verka till Herrans åra och medmenniskors sanna vål. Huru smårtande år derföre icke den tanken, att detta mitt kåra fosterland, som jag nåst min egen sjal ålskar, nu hotar att drifva mig från sitt moderliga sköte. — O! måtte Gud förskona det från denna skymf — jag vill ej såga synd, att i nittonde århundradets upplysta tidehvarf bortjaga ett af sina ringaste barn, för intet annat brott, ån att hafva handlat i ösfverensståmmelse med sin från Guds heliga ord hemtade öfvertygelse. Öfverlåtandes mig under Gud i höglosliga domstolens milda och kristliga förfarande. Högaktningsfullt af Fredrik Olaus Nilsson, f. d. sjöman.Fortsättes.)