Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1850, sida 1

———— ån Götheboras konsistorii protokoll innehålla öfver förhöret med mig den 4:de Juli, så mäste jag tillstå, att jag icke från Skriften blef öfverbevisad om någon villfarelse; och då bristen på grundliga Åkriftbevisningar för min förmenta villsarelse af konsistorio ersattes med hotelser ur lagböckerna, må det förlåtas mig, att jag dymedelst icke kunnat bli öfvertygad att vara i villfarelse stadd. Har vördade presterskapet handlat med mig ester sin Herres och måstares Kristi exempel och bud? Då man trott mig vara villfarande, borde icke de, som berömma sig vara Kristi tjenare, sökt med sanning och kärlek tillråttavisa mig på öfveriygelsens våg, innan man instållde mig för konsistorium, hvarest, efter mitt förmenande, icke var råtta stållet, att i ett par timmars förhör öfveråndakasta öfvertygelser, hvilka jag genom flerårigt ransakande af den Heliga skrift, under bön till Gud erhållit. Ingen af vårdade presterskapet i Götheborg har före min inkallelse till konsistorium besökt mig för att samtala med mig om min villfarelse eller att med den Heliga Skrift leda mig tillrätta. Jag har aldrig vågrat att vilja blifva tillråttaförd, i fall jag år på villovåg; detta förklara de jag högtidligt inför konsistorium och gör det ånnu i Herrans namn! Är jag på villovåg, så måtte då de, som åro satte till herdar, öfverbevisa mig med skristen derom, och jag skall genast återkalla. Ty Gud år mitt vittne, att jag ålskar och söker sanningen. Under mitt samtal med doktorn och biskopen A. Bruhn för nåra fyra år sedan, förekom icke något om de nu omtvistade satser. Jag har blott en gång före konsistorii-förhöret samtalat med dokt. Beckman, hvilket skedde för omkring sju år sedan. Men tror då doktor Beckman, att allt måste gå förloradt, som icke stöpes efter hans ortodoxi? Eller hvarifrån har Götheborgs konsistorium den visst icke evangeliska makten att tvinga andra menniskors samveten? Visst icke ifrån Gud! — Tror man då, att Lutherska kyrkan år den enda sanna Kristi kyrka? Hvarföre behöfver hon då, icke olikt Romerska kyrkan, verldsliga straffbeståmmelser för att hindra sina medlemmar att affalla? Huruvida man har grundade skål att från baptisterne frukta några politiska oroligheter, det böra vål sednare årens håndelser i Tyskland båst kunna belysa. Icke hafva baptisterne der deltagit i sednare årens uppror emot de lagliga överheterne? Hafva icke de danska hahtisterne troget kåmpat under sin lagliga dfverhet emot de upproriske? Det år ju långesedan uppdagat, att de beskyllningar, som fordom gjordes de s. k. anabaptister, allsicke kan tillåmpas på baptisterne, som nu för tiden åro ganska talrika, sårdeles i England och Nordamerika. Icke kan man vål vara okunnig om deras vårde såsom medborgare och trogne undersätare. bå de i allt sitt förhållande stålla sig den Heliga Skrift till föreskrift och efterråttelse, som bjuder lyda öfverheten, och att vara all mensklig ordning undergifven för Herrans skull. Blott i religionens mål tillåmpa de detta språk: man måste mer lyda Gud ån menniskor. Jag har aldrig smugit omkring för att utbreda mina lårosatser, utan öppet har jag framlagt mina äsigter för dem, som jag ansett hafva förstånd att kunna pröfva dem. Hemliga sammankomster har jag aldrig hållit, utom en eller par gånger i Berghems socken, för att undvika att blifva illa behandlad af några illasinnade bland allmogen, Så långt ifrån att jag lockat någon att öfvergå till baptisternes tro, har jag alltid noga pröfvat dem, som tillkånnagifvit sin ästundan att antaga dopet, huruvida deras åstundan varit grundad på en från skriften inhemtad öfvertygelse; åfven har jag allvarsamt förehällit dem de möjliga lidanden, som de från lagens sida genom detta steg torde ådraga sig, och blott sådana, som detta oaktadt vidblifvit att åstunda dopet, samt i öfrigt visat sig vara på Kristum troende menniskor, har jag icke vågat att vågra deras åstundan. Uti ett protestantiskt land och i denna upplysta tid, har jag ånnu icke kunnat förmoda, att man skall vilja behandla mig efter lagens