Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1850, sida 1

sen, hvilket ordar om tjenstfolkets skyldigheter mot sina husbönder. Man svarade henne, -att vår Herre sjelf, genom den oro, som i många år varit rådande på Edshammar, satt mårke på patron, och nu vore sanningen kommen i dagen.Anna deremot upprepade alla de vålgerningar, med hvilka han ölverhopat båda sinä underhafvande, och många andra, med hvilka han stått i beröring. — -Hin onde iklådde sig ofta ljusa, fagra Åylåder, genmålte de, och darrande af yrede, återvände hon hem, och sör första gången i sitt lif såg hon sig vara utan inflytande på dem, som hon tagit under sitt besål. Unga Anglin, kyrkoherdens son, låt sörljuda, vatt fastån han icke för sin del ansåg sig beståmdt kunna förneka de rykten, som voro i omlopp, så ville han, efter han ansåg sig hafva skål till enskilt missnöje med brukspatron Wejland samla glödande kol på dennes hufvud och stanna qvar, efter han var oumbårlig för brukets och patronens bestånd. Orden blefvo för honom, som de angingo, genast upprepade, då denne begaf sig till kontoret, der han kort men hösligt, tillsade bokhållare Anglin, att han egde fullkomlig frihet, att till hösten söka sig annan plats.,