Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1850, sida 1

— Har ni hört något så försårligt? Nu veta vi, hvarföre det spökat i stora huset?— -Ni åro galna allesammans, utbrast Anna. Kan ni tro såna historier och paskiller — eller pakviller — eller hvad det heter på herrskapsspråk 2— -Det år tryckt; derföre år det sanning,menade pojken. — Galning! tror han allt, hvad som år tryckt, så får han många lögner till skånks, och understår han sig att såga ett enda sålnt ord till, så vråker jag honom ur kammaren, och det på eviga minuten.— -visst har jungfru Anna respekt med sig, men jag skall såga, att jag, så sannt jag år en årlig gosse, vråker snart ut mig sjelf; ty i detta syndanåste blir jag ej långre, ån till hösten. Det år åfven ganska många smeder, som redan denna dag åmna såga upp sig. och om jungfrun vill lyda mitt råd, så såger hon upp sig sjelf med.— yJag såga upp mig. Har han vettet i behåll? dundrade hon och fick tag i en eldgaffel. Packa sig ut eljest slår jag denna i skallmejan på honom.Samma dag uppsade sig halfva tjenstpersonalen. Jungfru Anna, iklådd sin båsta drågt, vandrade från smedja till smedja, från boning till boning, och uppläste det stycke ur katke