Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1850, sida 1

ifrågavarande högsta princip och alllings upphof, der kan ej heller folket hafva någon högre tro, ån tillsredsstållandet af sin egen kårlek; 2) att der, hvarest egenkårleken beherrskar samfundet och individerne, der kan icke eller gifvas något folkligt samband; och 3) att der, hvarest icke något folkligt samband gifves, der finnes hvarken mod att ålska och försvara sin egen sanna frihet,. eller beredvillighet att respektera andras frihet och hörsamma lagen, icke såsom en makt, utan såsom ett samvete. Detta oaktadt år det dock, ty vårr, alltför sannt, att man i vår tid, i synnerhet under den allrasenaste delen af densamma, sökt att bland folket utslåcka tron på Gud. Man stöter hopen ut i vantrons mörker, man stöter den dit med begge hånder och från alla sidor. Några förråtta detta vårf under gudsbespottelser, under smådelser, som måhånda aldrig hade blifvit hörda på jorden, om ej hådelser emot skaparen hade blifvit ett medel att göra sig populår bland de skapade. Andra framkalla vantron genom vetenskapen, t. ex. några stora mathematici, mån, som af alla förmögen heter, med hvilka vår Herre begåfvat dem, blott utveckla en enda, nemligen, kånslan för det handgripliga, och tala med förakt om den allravigtigaste: kånslan för för det osynliga. Desse Järde mathematici, aritmethici, bhyszici, chemici, o. s. v. lefva och tånka, så att såga, famlande. Hvad de icke kunna taga och kånna på, år för dem icke till. De upphetta sina retorter, distillerkolfvar m. m. d. och såga: Vi hafva icke sett Gud ånga ut under våra experimenter. De undersöka lik och såga: Vi funno icke Gud i någon muskel eller nerf. De uppstålla långa serier af siffror, addera, subtrahera, multiplicera och dividera, samt såga sedan: Vi funno icke Gud i qvoten. be fördjupa sina blickar i nattens blåndande hemligheter, undersöka på millioner mils afstånd grupper af stjernor och verldarnes rörelsebanor och såga: Visågo icke Gud vid åndan af teleskopet. Efter desse mån komma andra, uppfinnare af ny en vetenskap, statsekonomien. Det år icke alla, utan blott några, och jag skulle vilja kalla dem: de falska statsekonomerne. De hafva att förkunna blott en enda lag: -Varden rike! I menniskorna se de blott producenter och konsumenter. Enligt några af dem, Engelsmannen Malthus lärjungar, åro menniskorna till för att så, skörda, väfra, spinna, bygga, smida, köpa, sålja, vinna, o. s. v.; den, som kommer till verlden utan kapital att kunna deltaga i dessa sysselsättningar, -han gör båst i att blifva utanför.De åro vår tids Lykurger; den religibsa, intelligenta, t tånkande menniskan år icke till för dem i annat åndamål, ån att uttånka machiner; deras språk innefattas i tvenne korta ord: debet och credit, och friheten, den ålska de endast af det skål, att den afskaffar tullvåsendet. Men detta år icke ånnu allt. Den franska revolutionen utbröt år 1789. Den var en följd af en dubbel filosofi: den ena snillrik, förnuftig och i sitt innersta våsen religiös, nemligen Rousseaus skola; den andra rå, förnekande, full af vantro, nemligen Diderots och hans disciplars. Uppgiften var att befria iden från den dimma af okunnighet, intolerans, verldsliga och andliga förföljelser, hvilken