Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1850, sida 1

— — —nnnss Debatter i engelska underhuset rörande en utvidgning af rösträtten. Hr Hume motiverade sitt andragande om en parlamentsreform i ett interessant och vårderikt anförande, hvilket i sammandrag ljöd som följer: Han hade ofta våckt denna fråga i huset, men han hade aldrig ansett den ega så stor vigt som vid nuvarande tillfålle. Den var af stor vigt för landets tillkommande lugn; den var likaledes vigtig i financielt hånseende, emedan den innebar utvågar att ästadkomma en lindring i hålagorna, hvilka nu voro oskåliga och hade nått en sådan höjd i brist på den kontroll, som borde finnas i underhuset. Han visste mycket vål, att en stor majoritet af husets medlemmar icke var villig att lyssna till något reformförslag, emedan de trodde, att huset var fullkomligt, sådant det var; som han dock var af helt och hållet olika tanka med majoriteten i detta hånseende, ansåg han för nådigt, att han så kort som måjligt framstållde sin åsigt af frågan. Den motion han hade att föreslå, var ordagrannt densamma han föreslagit tvenne år efter hvarandra. Hans förra motioners Ode var honom icke obekant. Detta afhöll honom likvål icke ifrån att ånyo framkomma dermed. De demonstrationer, som egt rum å allmånna möten till sörmån för en reform, under de sednaste 12 månaderne, uppmuntrade honom, att, i trots af den motgång han rönt de tvenne sednaste sessionerne, ånnu en gång fåsta husets uppmårksamhet vid detta åmne, i hopp att de hedervårde medlemmarne skulle förmås att låna honom ett-villigt öra. Hans motion var att få inlemna en bill till nationalrepresentationens förbåttring. Han våckte denna motion, emedan han ansåg representationen vara i behof af förbättring. Detta kunde ingen bestrida; men sedan kom vanskligheten: vidden af förbåttringen och dennas utförande. Han ville icke några nyheter. Hans systemäl var att äterbringa huset till hvad det ursprungligen varit; och efter behörigt öfvervågande hade han kommit till den slutsats, att han icke kunde förbåttra husets sammansåttning eller återföra det till dess ursprungliga princip. utan en betydlig utvidgning af röstråtten. Ållmån röstrått jordrades af solket. Han var af den tanke, att hvarje man, som erlade pålagor borde vara representerad shör. hör) och att den som vågrade detta, beröfvade Engelsmån deras råttigheter. Sedan kom den omståndigheten, huru man skulle erhålla denna söråndring af en makt, som kan, men icke vill gifva folket dess råttigheter. Han var nödsakad att bestämma en regel, hvarefter en skiljelinie kunde uppdragas. Parlamentsakterne uppdrogo en skiljelinie. De bestämde hvem som skulle ega röstrått och hvari qvalisikationen skulle bestå. Men, med en blick på den princip, enligt hvilken huset var sammansaft, frägade han, om det nuvarande reformerade parlamentet icke hade blifvit baseradt på principer fullkomligt olika med denna stora, allmånna, beundransvårda princip af beskattning och representation gående hand i hand med hvarandra? Han hade antagit resormbillen i det hopp, att den skulle uträtta något godt; men denna hans förvåntan, fick han öppet bekånna, hade slagit felt. Han hade allaredan sagt, att allmån röstrått fordraD