Article Image
des. Denna term var icke mycket omtyck och mycket ofta icke rigtigt begripen, mel han förkastade den icke, emedan den, såson han skulle visa genom anförande af någr fordna statsmäns meningar, endast var en kon. seqvens af den princip, som låg till grund få landets konstitution. Då han icke, såsom har önskade, kunde genomföra allmån röstrått, antog han den nästa båsta plan. Han anhöl att man måtte bifalla hans motion på denn klara grund, att beskattning och representation skulle så vidt som måjligt gå hand i hand med röstrått och lämplig kontroll emo! missbruk. Man torde invånda, att hvarje man i landet skattade till staten antingen han var uppförd i skattlångderna eller icke, och han medgaf, att under det nuvarande indirekta beskattningssystemet detta var sannt; men han ansåg det för hardt når omåjligt att få den principen antagen, att hvar man, som råkade tobak eller drack gin, skulle hafva en röst. Han hade derför antagit en annan princip, den samma, styrelsen tillämpat i sin bill rörande röstråtten i Irland. Hvar och en som erlade fattigskatt skulle blifva våljare. Denna reform skulle icke förorsaka något bråk, eller några nya kostnader, eller gåra något nytt machineri erforderligt. Hans motion skulle bringa landet lugn och belåtenhet derigenom, alt ett stort antal individer, som nu voro uteslutne, skulle blifva upptagna i konstitutionens sköte. , Till deras lugnande, som se vådor i röstråttens obegrånsade utstråckning, föreslog han som vilkor för röstråtts erhållande, att man bott 12 månader på en ort och under tiden erlagt fattigskatt. Verkan af sin bill beråknade han blifva röstråttens utstråckning ! till 3,237,362 våljare för England och Wales, medan det nuvarande antalet blott utgjorde cirka 800,0007för hela det förenade konungariket. Om dock endast de toges i beråkning, som för nårvarande erlågga fattigskatt, skulle måhånda en hel million individer icke komma i åtnjutande af den råttighet hans förslag afsåg. Fördenskull föreslog han, att hvarje hyresgåst måtte uppföras i fattigskattlångden förjdet hus han bodde i och sedan han ett år varit uppförd i långden, skulle han vara lika kompetent och beråttigad att utöfva rösträtten som om han vore egare af huset. Hvilka vådor voro nu att befara af denna röstråttens utstråckning? Hade icke enhvar, som med uppmårksamhet följt nårgrånsande staters historia, funnit, att då makten innehafves af några få och massorna icke behandlas som frie mån utan som trålar, vådor uppstodo af en sädan sakernas stållning och anarki och förvirring blefvo följden? Hade man icke i England sett fördelarne af att hafva ett slags representation, begrånsad och ofullkomlig som den var? Hvad hade de då att frukta af folket? Lagen borde göras för allas nytta. Landets styrelse var till för alla i samhållet, och suverånen var ingenting mer eller mindre ån landets första magistratsperson, hvars skyldighet det var att utföra lagen når den erhållit de begge lagstiftande kamrarnes stadsåstelse. Vore det icke lämpligt att förminska vådorna hår i landet genom att göra grunden för konstitutionen bredare och sålunda föröka antalet af dess anhångare ibland folket? Fanns icke intelligens i rikt mått? Råsonerade icke hvar man om sina råttigheter och sin stållning i samhållet? Gjordes icke allt möjligt för folkets upplysning? Hvarföre icke då upptaga ett så upplyst folk i konstitutionens sköte och göra konstitutionen och styrelsen så fullkomliga som under nårvarande omståndigheter var möjligt? Hvad skulle de hedervårda medlemmarne af huset såga om de befunne sig i de millioners låge, som nu voro uteslutna från alla politiska råtigheter och förmåner? Hvad skulle någon af dem såga eller göra om han befunne sig i en af de millioner arbetares låge, på hvilkas constslit några af de förnåmsta manufakturer

15 mars 1850, sida 2

Thumbnail