Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1850, sida 1

— I Reform prisar hedendomen och skrifver emot kristendomen! Är icke detta beklagligt! .... Inser icke Reform, i hvilken motsågelse han hår insnårjt sig, och hvilken fåfångt låses med hans ordande i det följande om allmånt öfrande af tolerans, isynnerhet når han tillågger: -sramför allt torde det vara nödvåndigt följa pietisternes låror på spåren, och söka få insigt af, huru skadeliga de åro för stat, vetenskap och konst. — Hvad tycks om en sådan tolerans? Att statskyrkan förbiser med tystnad dylika pietismens tilltag, som Reform omnåmner; ån mera, att statskyrkan dfverser med egna tilltag, att helt öppet lofsjunga hedendomen, år rått vackert, och mer ån man kan vånta af statskyrkan, nemligen om man icke visste, att en så ovåntad tolerans hade just sin förklaring deri, att statskyrkan sjelf ligger i själtåget, alldenstund en af vår tids båsta låror, låran om religionsfrihet, redan synes slagit an på alla ådlare sinnen, som kommit att tånka på saken, och dermed gifvit henne — statskyrkan — dådsståten. En besynnerlig ödets lek år det imellertid, att det just skall vara Handelsoch Sjöfartstidningen, hvilken annars plår beskyllas för djupgående radikalism, som, medan kyrkans organer och de fleste andra tidningar tiga i frågan, upptager striden mot den nya hedendomen. Men tillbaka till Reform! Skulle vi icke åtminstone i denna sak kunna komma öfverens om, att årligt arbeta gemensamt, nemligen i fråga om full religionsfrihet? Har Reform (vi förnya denna fråga) nog god tro på sin nya framtids-religion och dess inneboende segerkraft att våga detta? Men då bör också Reform upphöra att se sur ut öfver pietisternes frihet att få hålla sammantråden och gudstjenst på sitt vis! Vår fulla öfvertygelse år det åtminstone, att all tvekan om religionsfrihetens gagn och sanning i sig betyder otro, nemligen otro på sin egen såkallade tro. Vi för vår del tro åtminstone, att, likasom kristendomen, oaktadt all sin yttre svaghet, hade inre makt, att icke blott uppråtthålla sig, midt igenom de oerhörda förföljelserna, under det Romerska kejsarevåldet, utan åfven att omvånda sjelfva kejsarena och Romerska riket, och först derefter, såsom statskyrka, blef försvagad, midt under yttre makt, så skall den ock nu just genom statskyrkans afskaffande återkomma till sin ursprungliga kraft att öfvertyga och saliggöra. Och det år just på denna grund vi hafva mod att inbjuda Reform att ärbeta gemensamt, åtminstone för det målet, religionsfriheten; alldeles på samma grund och på samma sålt, som dissenters i Virginien förenade sig med Jeffersson. Har Reform mod hårtill? Vi hafva det! Och nu sedan denna vår ståndpunkt i nåmnde fråga blifvit klar, och vi sålunda tro oss till en början hafva ett syfte, eller kanske två, tre, gemensamt med Reform, på grund hvaraf vi kunna mera sörtroligt samtala med hvarandra äfven i andra frågor, skola vi efter hand återkomma till fortsåttningen af de åmnen, vi föresatt oss, att i den sheologiska afdelningen behandla. H Ö Reforms