Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1850, sida 1

— Waldenau,började brukspatron, ifrån detta ögonblick år ni sri från all förbindelse med oss, och nu återsordrar jag den ring, som ni för icke långe sedan emottog af min dotter ... — -bet samtycke vi en gång erhållit, afbröt Waldenau häftigt, behåller jag både för henne och mig, och denna ring(han förde den först mot sina ågon och sedan till sitt bröst) -söljer mig i likkistan., — ÅÅnnu år jag herre öfver min dotter, genmålte Wejland med rynkade ögonbryn, voch som jag icke vill att ni skall ståmplas som en man, lika årelös som hennes far, så år det icke allenast min Önskan, utan åfven min befallning att ni för hvarandra hådanefter blifva fremmande.— Nej, herr brukspatron, så får det, så kan det icke blifva.— -Waldenau, återtog Wejland mildare, vi skola med lugn och sans orda i åmnet. Lofvar ni mig, att öppet besvara en fråga, som jag nu tillståller er. Lofvar ni det?— a, lika öppet, som om Gud sjelf af mig fordrade råkenskap för hvarje tanke i min sjål. — :ÄÅr det hederskånslan eller hjertat, som förestafvar ert handlingssått?