Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1850, sida 1

— ————— dissenters d. v. s. med methodister, baptister, presbyterianer, qvåkare, m. fl. emot statskyrkan derstådes, d. v. s. mot den episkopala kyrkan, för att så henne såsom statskyrka med alla sina privilegier upphåfd och vinna det gemensamma målet — religionssrihet. Jeffersons hemliga tanke var neml. att, om blott statskyrkan blefve upphåsd. och religionsfrihet införd i stållet, så att hvar och en singe öppet bekånna sin innersta tro i religiöst hånseende, så skulle nog det, som han kallade sanning, det som var hans tro, d. v. 8. det för honom förnuftiga, segra ibland menniskorna. Detta var så till vida stort handladt af Jefferson, som han, liksom de andra kristna sekterna, tilltrodde sin öfvertygelse innebåra sin egen segerkraft. Hvad menar Reform hårom? Skulle detta icke vara en sak att försöka? Reform svarar kanske håruppå: allt detta behöfver icke föreslås oss. Reform har redan med handling visat, hvad han åfven förkunnat i sitt program, att han vill strida för allt detta. Men då be vi om förlåtelse för det vi vids det sått, hvarpå Reform hår går tillvåga, hafva några anmårkningar att göra. Skulle icke Reform kunna hafva den storheten, — borde icke Reform hafva den takt, — att vånligt och utan bitterhet förbise den våsendtliga olikheten i de theoretiska grundsatser, från hvilka vi utgå och, i stållet för att anfalla oss, gifva oss ett handtag för det praktiska målets skull, som vi hafva gemensamt? Men vi frukta att vi hårutinnan hafva misstagit oss. Uti tidningen Reform för den 24:de sistlidne Januari låses ett ganska bittert utfall emot vår uppsats: om grunden till kommunismen och socialismen. Men hvad ånnu besynnerligare år: i samma andedrag som Resorm förordar tankefrihet, yttrar han temmeligen tydligt sitt missnöje öfver vår regerings tolerans emot personer, som med honom i religiöst hånseende tånka olika. I samma andedrag, som han sjelf utgjuter sig i lof och pris öfver hedendomen, harmas han dfver pietisternes frihet i vårt land. Se hår ett stycke af Reforms komposition i denna fråga: — Hela det rika, rörliga lif, som utmårker hednatiden, förvandlades såger Reform (genom kristendomens införande). I stållet för vikingatåg fick man fastor och böner. — Man skulle, utan fara att misstaga sig, kunna såga, att Lutherska låran, såvål i anseende till innehåll som form, endast år en något föråndrad katholicism. Först i sednare tider, — såger Reform — och i samband med den religiösa utvecklingen i Tyskland, har åfven inom svenska kyrkans sköte förnummits åtskilliga våckelser. Flera tidsskrifter, och en dfversåttning af Strauss -Jesu lefverne hafva befordrat någon idevexling på det religiösa gebitet. Genom det lilla steg framåt, som svenska kyrkan i dessa sistnåmnda företeelser tagit, fortsar Reform, har å andra sidan reaktionen, tillbakaskridandet, ej dröjt att intråssa. Vi se detta tydligast af den mångd pietistiska tidskrifter och tidningar, och af det konventikelvåsende, hvaraf man blott ej i hufvudstaden, utan, som man af tidningarne ser, åfven i landsorten har exempel. — Imellertid, såger Reform, få pietisterne i all ro komma tillsammans, oaktadt det bekanta konventikelplakatet ånnu år gållande, och tillvåxa-.