Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1850, sida 1

ser. Fruntimmerna arbetade och samiljesadern låste högt ur några nyss utkomna poetiska dikter af en okånd författare. Beatas ögon håstades på hennes sömnad, under det Svenborg, ofta såg upp från sin, liksom om hon våntat någon — och den våntade kom, då brukspatron hastigt afbröt låsningen. — God afton Waldenau! helsade familjefadern. -var go och fortsått,, bad Waldenau, och sedan han aflagt de vanliga helsningarna, drog han fram en ledig stol bredvid den, der hans Svenborg satt. — om jag ej alltför mycket misstar mig, så åro just ej mina fruntimmer sårdeles upplyftade af min lektyr, yttrade Wejland småleende, och tånker jag, att Svenborg åtminstone,fortfor han i samma ton, helst låser i dina ögon. Nu har du varit långe ifrån oss. Hvarifrån kommer du nu?oo — Äu sednast från Åsen, men på förmiddagen har jag varit på Karlsjö. Klockan hade knappast i dag på morgonen slagit sex, förrån jag fick bud efter mig, att jag genast skulle der infinna mig.— -Huru år det med Jeannette? frågade fru Wejland och Beata på en gång. — Enlist min ösfvertygelse, svarade Waldenau, år hennes andliga menniska mest i