Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1850, sida 1

i 5q)0 fessor Wingqvist i Upsala åtagit sig att utarbeta efter de grunds atser, som i fjol somras antogos af -Örebromånnen-, och hvilket snart torde vara fårdigt, för att derefter börja agitera i positiv rigtning, sedan man för långeI sedan slutat det negativa vårfvet att kritisera ; det kungliga förslaget och tydligt och klart för Gud och hvar man ådagalågga så vål dess theoretiska oefterråttlighet som dess praktiska omöjlighet. Mårkligt år åfven, att på den sednare tiden det rykte ånyo kommit i svang att konungen i sjelfva verket år långt ifrån att agjordi vara för det hyilande, förslaget, ja att han tillochmed skulle vara böjd för att nårma sig den danska konstitutionen! Detta skulle i så fall vara en bekräftelse på ett nu temligen gammalt infall: att -Konung Oscar år den liberalaste i hela sitt statsräd:. Obegripligt blir imellertid då det faktum, att H. M:t fortfarande bibehåller en minister, som i en så beskaffad lifsfråga icke hyllar hans upphöjda tånkesått, åfvensom det å andra sidan visserligen icke fattas anledningar att allvarligt betvifla den förmodade kungliga sympathien för en reform i så demokratisk anda, som den nuvarande danska grundlagen. Skulle det verkligen kunna låta sig tånka, att en man med konung Oscars goda vilja och med den kånnedom om allmänna opinionen i landet, hvilken han omöjligt kan vara i saknad af, skulle af blott vana låta till den grad imponera på sig af sin omgifning, af vissa tvetydiga vånners talande tungor och instållsamma våsen, att han, emot sin egen öfvertygelse och i uppenbar strid mot nationens sanna behof, hellre skulle låta en half, oförnuftig Iappve erksreform låna sina kungliga auspicier, ån från sitt rådsbord aflågsna en och annan sörhärdad, konservativ styfnacke, en och annan pedantisk och doktrinår perukstock, för att i deras stålle rekrytera sin konselj med mån af tidens fårg och med hjerta får nationens framtid?..... Man stadnar hår vid en gåta. Den, som mest förlorar vid att dess låsning dag från dag uppskjutes, år konung Oscar jell. Detta må imellertid förhålla sig huru som helst, såkert år, att reformen nu mindre ån någonsin förut kan falla-. De stockkonservative kunna visserligen ånnu rusta sig till ett krig och åfven förklara detsamma; men de kunna också icke undgå sitt Waterloo. De grår, medelvågsmånnen, hafva icke en gång en tillråcklig, ordnad, styrka till en simpel batalj. Deremot tecknar det sig till, att det demokratiska partiet allaredan till nåstinstundande riksdag — i November månad innevarande år — kommer att erhålla sådana sörstårkningar, att man för tvenne år sedan knappast kunde ana något dylikt. Ärbetsklassen, denna nya factor i nutidens politiska rörelser, börjar åfven hår att gilva tecken till att den lefver. De s. k. bildnings-cirklarne, hvilka uppstodo för några år sedan och med mycken elasticitet utbredde sig dfyer hela landet, voro de första symptomerna af de arbetande klassernas framtrådande såsom ett sjelfståndigt element, med anspråk på att åfven få hafva ett ord med i laget. Efter att man nu en tid bortåt i dessa cirklar roat sig med oskyldiga esthetiska förelåsningar, litet sång och andra konstproduktioner, börjar man nu i dem allt mer och mer öfvergå till en verksamhet af vida alfvarsam