Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1850, sida 2

tumultuariska upptåg fordrade de gerningsmannens utlefverering; denne hade imellertid blifvit arresterad och förd till fåstningen af kaptenen å Eckernförde. FRANKRIKE. Regeringen ville omståmpla Februarirevolutionens fest till en sorgfest; Thiers har rent ut kallat Februaridagarne för de sorgliga dagarne. Folket har åfven sörjt denna dag; det har sörjt sina för för republiken fallne anförvandter och vånner, till hvilkas minne tusentals immortellekransar nedlades på den stora kolonnen å bastiljplatsen; det har sörjt öfver de styrandes förblindelse. Berget firade den 24 Februari en broderlig fest. Församlingen var talrik, högtidlig och hjertlig. Våggarne i den sal, der festen egde rum, voro, i stållet för alla dekorationer, behångde med portråtterna af de döda, fångna eller landsflyktige bråderna. Serveringen hade dfvertagits af restauratörsassociationen, liksom det blir alltmera vanligt bland demokraterne att låta af associationerne förse sig med hvad de behöfva. Skålarne gållde de stora dagarne 1789, 1792, 1830 och 1848; de sociala förbåttringarne, utan hvilka revolutionen förblir en död frukt; associationerne; Ledru Rollin med sina olyckskamrater i landsflykten och i fångelserna; den republikanska ihårdigheten och ståndaktigheten; folken våra bråder, den allmånna befrielsen. Vid skålen för: Folken våra bröder och deras besfrielsegenomsor en helig eld församlingen. Talaren påminte om republikens löfte i dess första dagar, och huru dessa förhoppningar, som stålsatte Tyskland, Italien, Ungern, Polen i frihetskampen, blifvit förstörda af reaktionen och kontrarevolutionen. Broderligt bistånd var provisoriska regeringens evangelium till folken; i detta evangelium innefattades ropublikens sanning och invigning; ifverns afsvalnande och brådrafolkens gagnlösa öfvergilvande, det var Cavaignacska diktaturens nesa; cavaignae afvånde folken ifrån sig och fikade i pligtförgåten svaghet efter de gamla kabinettens vånskap; slutligen blef öppet förräderi, obeslöjad otrohet mot den demokratiska principen, krånkning af de heligaste löften Bonapartigka våldets politik hvilket bombarderat Rom, öppet mördat Italien och löonligen Ungern och Polen. Republiken har mycket att försona den dag hon triumserar; hon år medveten af denna heliga pligt, hon skall ånyo Öppna sin brodersfamn för de efter frihet trångtande folken, hon skall lemna dem det ovedersågliga bevis, att republiken, folket i Frankrike aldrig emot dem hyst andra tånkesått ån den upprigtiga, broderliga, solidariska förbrödringens, och att de i denna förbrådring se slutet på revolutionerne och de periodiskt äterkommande kabinettskrigen, frihetens och det råttas seger samt garantien för den europeiska civilisationen. Den 24 Febr. har öfverallt i departementerne aslupit i sullkomligt lugn. be nåstan allmånt förbjudna hanketterna ersattes genom enskilta festliga tillställningar. I de norra departementerne var ingen synnerlig enthusiasm rådande, deremot så mycket mera i de östra departementerne. I Nancy utbragtes i en bankett af 900 personer skålar för Ungern, Polen och den emokratiska republiken jemte dess konseqvenser. I Metz slutade nationalgardets officerares banket med en skål för republiken, författningen och alla dess konseqvenser. I Strassburg var storparad och på aftonen en lysande allmån illumination. Det politiska lifvet i Paris, akrifver en tysk tidnings pariserkorrespondent, finnes icke mera i nationalförsamlingen, utan år att söka i valförsamlingarne och sedan några dagar på bastiljplatsen. Allt slår ut till demokratiens och republikens fördel. Publiken har flera dagar i rad vallfårdat till det ställe (bastiljplatsen) hvarest polisen på ett så oklokt sått krånkt folkets heligaste känslor. Om regeringen råder nåstah icke mera ån en tanka: