Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1850, sida 2

-Nå, åndteligen ... du nalkas då Att straffa mitt tal, det käcka. Tre steg — din kula vål hinna må Så långt — min sista tröst, du smä, Nu skall du den tredje knåcka.Och retad den siste på lifvet gick Den fallne med hvassa orden. Och håmnd och mord det brann i hans blick; Tre steg dem skiljde — i pannan han fick En kula och föll till jorden. Bra gjordt, terzerol! han anade nog Ej svalkande kulan sä nåra. Men korset år mitt, ty döden tog Min kraft, jag eljest dit bort mig drog, Och gaf det min löjtnant med åra.Ohh når jag marscherar dit upp och bår Det blodiga korset på barmen; går himmelens garde flinkt i gevår, Och straxt det heter: — Gif akt! presenter!Får mig med korporalsband på armen.Ned sjönk hans panna, ett esmiil der låg, Ett solsken kring låppar bleka. Tömd var nu det tappra hjertats våg. Å barnabön i blicken han såg 5 der englarne leka. A. J. Afzelius.