Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1850, sida 1

drömt om en sådan fullkomlighet, som hår år verklighet. Hvad den lårda bildningen betråffar, så år förhållandet icke detsamma, ehuru man åfven i den vågen går framåt med snabba steg. Öfverhufvud presenterar den amerikanska bildningen och undervisningsvåsendet så många intressanta och egna sidor, att det år mer ån underligt, att ingen Europt mig veterligt företagit någon grundligare undersökning derom. Saken år vål den, att de som båst vore i tillfålle att kånna Amerika — Engelsmånnen — icke gerna anse sig llståndigi att erkånna eller omtala hvad godt, som finnes der? För min del anser jag, alt af alla de intressanta åmnen hår åro att studera, år intet af så stort intresse, som det ifrågavarande. Jag skattar mig lycklig att hafva fallit på den ideen resa hit. Jag får tillågga, att jag ingenstådes funnit så mycken beredvillighet att ullhandagå med upplysningar och så öppet och fritt tltråde till alla institutioner som hår. Den största svårigheten år dels i allmånhet att göra sig förtrogen med andan af lagarna och institutionerna, dels den omståndigheten, att dessa variera i olika stater. Det oaktadt börjar jag nu temligen vara au courant. Hvad politiken angår, så hade jag tillfålle, genast efter min hemkomst, att se ett skådespel af allmånna val — ett ruskigt skådespel nog, och som skulle skråmma mången. Jag bekånner, att det föreföll mig si och så, som man såger. Förhållandet år nemligen, att det hår i Newyork finnes en ansenlig massa af europeiskt afskrap, och detta gör icke någon god effekt vid valen. Trots detta, måste jag beundra, att allt gick såsom det gick; och jag har, efter hvad jag hår hört och sett, blifvit mera ståmd, ån någonsin, för allmånna val. Newyork år, enligt min tanka, i en ganska ofördelaktig situation för allmånna val just med afseende på emigrantslöddret, som till stor del stannar hår och inom kort får intråde; och lyckas det hår, så bör det lyckas på de flesta stållen, åtminstone efter någon liten vana. Att jag för öfrigt finner mig vål i den politiska luften härssädes, behöfver jag ej såga. Jag har visserligen för min del aldrig rönt något förtryck i politiskt hånseende, men det oaktadt kan jag ej undgå att kånna liksom hade jag kommit från en trång och qvaf kammare ut i Guds fria sköna natur. Den yttre naturen, jag menar landskapet, i de trakter jag besökt, påminner mycket om Sverge i i många hånseenden, och detta, sammanlagdt med den nyss omförmålda båttre atmosferen i politiskt hånseende, gör, att jag för min del skulle vilja lefva och dö här, vore jag ej genom vånskapsband och andra förhållanden fåstad vid Sverige; — dock då ville jag vål åndå helst i mitt sådernesland. Så mycket år såkert, att jag alltid skall komma att med I saknad se tillbaka på Amerika. Den nårvarande kongressen i Washington år en af de mårkvårdigare, som på långe, om någonsin, varit, hufvudsakligen till följe af den utomordentliga spänningen emellan de slasägande och de icke slasågande stalerna, och hvilken år sådan, att man nåstan fruktat unionens upplåsning. Frågan år, huruvida slafveriet skall tillåtas i de nya stater, som det snart blir fråga att upptaga i unionen, såsom Californien, Nya Mexiko m. fl. Somliga af de södra staterna åro rent af vansinniga i sina påståenden och kunna icke annat ån mötas med starkt motstånd och den största vedervilja. Så håftig år striden mellan partierna, att man behöfde 3 veckors arbete och jag tror några och sextio omröstningar, blott för att kunna få en talman för underhuset. Huru hufvudfrågan kan komma att asgöras, och hur resultatet kan blifva, derom år ånnu svårt att förutsåga någonting men man tror icke, att någon upplösning i i unionen kommer i fråga för denna gång. Californierna, som nu uppsatt en konstitution för sig, hafva förbjudit slafveriet, och det vore besynnerligt, om de södra staterna skulle vilja tvinga på dem slafvar. Det år omöjligt att förklara kafstaternas absurda oeh omenskliga satser annorlunda ån såsom en af dessa förvillelser, till hvilka menniskan af fruktan sör lif eller sjelsbestånd helst om hon år medveten af egen oråttfårdighet, någon gång låter förleda sig. I många slafstater lårer pluraliteten vara emot slafveriet, ehuru kåmparne för detsamma utörva en slags terrorism. j Hvad som nu gör striden så håftig, år äfven den sårskilta omståndigheten, att för närvarande precist lika många stater stå på hvardera sidan. Skulle nu de fria staterna vinna ö 2. 2 I II I I