Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1850, sida 1

Ur ett bref från Nord-Ämerika. Af hr P. A. Siljeström. Vi hafva erhållit del af ett bref, som akademie-docenten mag:r Siheström, hvilken för nårvarande vistas i de Förenta Staterna, nyligen tillskrifvit några af sina hårvarande vånner. Våra låsare och hr Siljestroms talrika vånner åfven utom den krets, för hvilken brefvet egentligen blifvit skrifvet, skola utan tvifvel hålla oss råkning derför, att vi utverkat tillåtelse att hår meddela några utdrag deraf, som åro af allmånnare intresse. Vi taga OSS friheten att fåsta våra låsares synnerliga uppmårksamhet vid de omdömen, som hr Siljestråm hår uttalar såvål om folkbildningen i Nord-Amerikanska fristaterna, som om de allmånna valen derstådes. Nemyork den 6 Januari 1850. — — YJag gick med seglande paket från Portsmouth till Newyork, dels emedan jag på långre resa gerna föredrar ett segelskepp framför en ångbåt, dels emedan det år betydligt billigare. Det skepp, jag gick på, var af en fregatts storlek och förträffligt, både beqvåmt och praktfullt inredt; bordet ypperligt, och — hvad som år hufvudsaken — kapten, ossicerare och besåttning allt hvad man kan önska. Dertill ett rått trefligt ressällskap, bestående af emellan 30 och 40 personer. Oaktadt vårt skepp år en af de båsta seglare i Amerika — och det vill ej såga litet, — voro vi likvål en hel månad på vågen, och jag verkligen undrar, att vi kunde komma fram så fort, utsatta, som vi voro, för nåstan oupphörliga stormar och motvind. Jag har aldrig förut sett en riktig storm på hafvet, och jag anser mig rått lycklig att ha fått se ett så praktfullt skådespel. När man, säsom förhållandet år med mig, icke det ringaste lider af sjösjuka, så finnes ingenting angenåmare ån en sjöresa; och man blir dlurig mått på att betrakta de ståndigt vexlande scenerna på haf och himmel; man endast förvånas, huru någonting, som det vill tyckas, så enahanda kan sörete så i oåndlighet nuancerade variationer. Jag lemnade London den 1 Okt. och ankom till Newyork den 3 Nov. Sedan den tiden har jag alltjemt vistats i Newyork, med undantag af en exkursion till Nya Englands stater, hvilka jag nu åter efter några dagar går att besöka. Det har varit nödvändigt att göra åtskilliga förberedande studier, innan jag med fördel kunnat bege mig ut på resor, oberåknadt att hår i staden år förbåldt mycket att se och låra. Min förnåmsta uppmårksamhet riktar jag, såsom det ifrån början var min afsigt, på undersisningsväsendet och i den delen har jag funnit ett sårdeles rikt och tacksamt fålt att betrakta. Jag har funnit oåndligt mera ån jag någonsin våntade mig; och jag kan icke begripa, att vii Europa kunnat vara så okunniga derom, som vi verkligen åro. Jag har redan materialier för en intressant rapport, intressant genom fakta; och litet hvar skall blifva förvånad att låsa, lika mycket som jag blifvit förvånad att se. Hår finner man till fullo, att vi på andra sidan atlantiska oceanen lefva i mörker och dödsens skugga. Vi kunna endast vlonge sequi atque adorare. Jag talar hår om den allmånna bildningen och folkskolorna. Jag har icke