Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1850, sida 1

hjeltinna måste i detta afseende skatta åt menskliga svagheten. Dock med ett så varmt och upphöjdt sinne kunde ej denna berusning långe vara. Når hon blickade rundt omkring sig och varseblef endast nedståmda anleten; då erfor hon smårtsamt, att, ehuru hon ansett sig hafva undfått allt, var det åndock något störande, som gripit in i hennes glådje. Några dagar efter hennes afresa från Carlstad, uppvaktade henne kusin Jonas med ett bref, som kostat honom ett förfärligt hufvudbry. Den harm, som hennes Svar, och i synnerhet den ovåntade underrättelse, att hon var förlofvad med -den satans doktorn(den epithet, hvarmed Jonas bevårdigat Waldenau) förorsakade, kan ej beskrifvas.Vår goda jungfru Anna var icke heller belåten med att se sin rara, vackra, rika mamsell Svenborg förenad med en, i hennes tanka så ringa person, som en distriktlåkare. Men når Svenborg slutligen försåkrade henne, ratt hon endast genom honom kunde bli lycklig, syntes ett tillfredsstållande vånligt småleende kring den gamla trotjenarinnans låppar, och hon sökte att försona sig med hvad som icke stod i hennes magt att föråndra. Dagarna gingo, och Wejland syntes på fullt allvar umgås med en plan, som får långe