Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1850, sida 1

Skandinavismens nuvarande ställning ). Af de svenska och norrska tidningarne har egentligen blott en enda visat sig vara ovånligt sinnad emot Danmark, nemligen det norrska Morgenbladet.. Detta kan deremot icke sågas om det svenska -Aftonbladetse, som egentligen blott undantagsvis innehållit artiklar emot den danska saken. Det har vål förfåktat den åsigt, att Sverige icke borde taga någon aktiv del i kriget; men, såsom redan hår ofvan blifvit nåmndt, låter det sig tillochmed från dansk ståndpunkt betraktadt anföra åtskilligt till ståd för denna åsigt. Deremot har Aftonbladet meddelat en mångd artiklar, som i beståmda ordalag erkånt och försvarat Danmarks rått, och det har vanligtvis varit korrespondensartiklar, som hafva haft en motsatt fårg. Vi tro oss för öfrigt icke vara partiske, når vi uttala den åsigt, att nåstan alla de artiklar, som innehållit anfall mot Danmark och de danska förhållandena, i en mårklig grad saknat den stora talang och den takt, hvarmed Aftonbladet annars redigeras. Så t. ex. meddelar en af nyssnåmnde artiklar en jemmerlig beråttelse om, huruledes en Dansk hade setat på en krog i Malmö och flerfaldiga gånger upprepat, att Svenskarne icke dugde till någonting:. En annan dylik korrespondent kunde icke b begripa, huru Danskarne kunde vara segervinnarne den 28:de Maj och Ö:te Juni vid Dyppel; ty i så fall, mente han, kunde de omöjligen hafva dragit sig tillbaka. Ännu större insigter i krigskonsten ådagalades uli en artikel, Ånförd i Aftonbladet mot slutet af Maj månad år 1848, hvilkens författare vål erkånde danska soldatens förtjenster, men deremot högligen vredgades på deras generaler, emedan de idkeligen retirerade. Nämnde författare gick tillochmed långre, ån kritici i allmånhet, i det han uppgjorde en hel krigsplan, som gick ut på, att Danskarne skulle landsåtta en armå i Holstein och, genom att bemåktiga sig Hamburg, med ett slag göra slut på kriget. -— Huruledes armö6en skulle komma i land; huruledes den skulle kunna återvånda, når den hade Preussarne framför sig och Holsteinarne i ryggen; huruledes den slutligen, tillochmed om den sloge ihjål allt manoch ) Fortsåttning och slut fr. N:o 53.)