Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1850, sida 2

na motsatserna i Montalemberts och Barthelemy de S:t Hilaires anföranden samt således gifva lagen sken af att taga alla partiers fordringar i råttvist betraktande. Han framkom imellertid med ganska skarpa beskyllningar mot universitetet, som försvarades af sin outtröttlige kåmpe, B. de S:t Hilaire. Ej eller i detta möte blef någonting afg gjordt. Först i mötet d. 14 kom det till omröstning öfver 7:de artikeln, som, efter förkastandet af flera amendementer, blef antagen. berefter antogos de 8 följande artiklarne, som beståmmer de akademiska rådens förrättningar, samt 16:de artikeln, som handlar om inspektionen. Iill denna antogs ett tillågg af Coquerel, att de andlige af de olika trosbekånnelserna blott skola kunna inspektera de skolor, i hvilka antingen alla eller en del af disciplarne höra till deras religion. I mötet den 16 dennes förekommo Pascals Duprats redan omnåmnda interpellationer beträllande presidenten Bonapartes sednaste tilltag att koncentrera militår-kommandot öfver större delen af Frankrike i hånderna på några så bonapar tistiska generaler. P. Duprat sökte ådagalägga, att Frankrikes nya militårindelning icke kunnat företagas utan en lag af nationalförsamlingen. Derefter gjorde han till sin uppgift, att afslöja regeringens hemliga afsigter med denna åtgård. Inga uppresningar hatrva egt rum, som kunna motivera densamma; ej heller kan regeringen påstå, att ett inbördes krig står för dörren. Verkstållande maktens motiver måste således sökas på annat håll. Om en makt, inskrånkt genom den lagstiftande makten, fullföljde den planen att utvidga sig, så skulle hon icke handla annorlunda, ån republikens president: hon skulle söka att vinna presterskapet, såsom genom undervisningslagen och romerska expeditionen, den gamla och unga armen, såsom genom ö anbuden af understöd till kejsardömets soldater och genom projektet att förhöja underofficerarnes sold, arbetarne, såsom genom regeringens mycket omordade pensionskasseprojekt, med ett ord hon skulle söka bringa på sin sida alla samhällets inflytelserika och betydande elementer; hon skulle vidare söka nedgöra nationalsorsamlingen genom angrepp i pressen och sedan skrida till en fruktansvård militårorganisation, som omgarnar hela Frankrike och medgifver att en dag försåtta det i belågringstillstånd. Har icke republikens I president gjort allt detta? Har icke en tidl äng, Napoleon, som står under dess personliga ledning, slungat de mest förhatliga beylningar emot nationalförsamlingen? Har icke denna tidning rent ut förklarat, att det blott beror af republikanska partiet, om presidenten skall vålja emellan Washingtons eller Napoleons rol? (Afbrott till venster: eller Soulouques rol?) Slutligen uppmanade talaren församlingen att skydda landets beståenI de institutioner emot brottsliga planer-. På flera konservatives reklamationer och en tillråttavisning af församlingens president, tog talaren tillbaka detta uttryck. Krigsministern dHautpoul menade det icke vara tillståndigt för en medlem af nationalförsamlingen att mönstra republikens presidents verkliga eller sormenta handlingar, samt sökte att ådagalågga lagligheten och nödvåndigheten af den I ifrågavarande åtgården. TIill stöd för lagligheten hade han endast att tillgå likartade exempel från restaurationens tider, och hvad nödvändigheten betråffade, åberopade han sig på de i departementerng hotande saror till sölje af demagogernes ståmplingar. Han försåäkrade, att regeringen endast ville författningens, lagens, den allmånna ordningens och den allmånna såkerhetens upprättkällande, samt utropade slutligen, vånd ät hergpartiet: -Vi åro beredda. I kunnen nu börja, om J hafven lust!Detta utmanande yttrande sramkallade en håftig storm på venstra sidan och föranledde en tillråttavisning från presidentens sida. Flera medlemmar af bergpartiet