tAAH EE Bore och svenska tidningspressen. (Forts. fr. N:o 49.) Och åndock såger Borer, med iskallt lugn, att oppositionspressen icke gjort sin pligt; att den ej inverkat på regeringen eller på allmånna opinionen-. Ja han synes till och med på fullt allvar påstå, -att oppositionspressen åsidosatt allt annat, åfven den naturligaste kånsla af det passandes, för att ullkkedsställa nyfikenhetenn, samt att oden skapat en personlig tidningspolemik, hvars motstycke man knappast finner i något annat civiliseradt land-. Om de förra beskyllningarne bevisa, att Bores redaktion icke mätte söljt ophositionspressens öden, arbeten och framsteg, så bevisa dessa sista beskyllningar, att redaktionen icke eller måtte följt den salarierade regeringspressens och partipressens bedrifter. Bore skulle då icke kunnat yttra så ogrundade saker, i fall dess redaktion sjelf verkligen åger så höga begr epp om publicistkallet och så stora anspråk på ofelbarhet, som den fordrar hos andra. Det år vål bekant, att det var på 1820-talet, som den salarierade kamarilla-pressen började, att, först emot oppositionens riksdagsmån och sedan emot oppositionspressens redaktionspersonal, dessa våmjeliga personliga anfall, hvilka i vårt land föranledde, att någonsin en personlig polemik uppstod. Sedan dessa, dels salarierade, dels på annat sått uppmuntrade blad börjat personliga ansall, (de råtta motörerna kröpo bakom för att dölja sig) blef det enda möjliga såttet att göra anfallen oskadliga: att blotta de lumpna personligheter, de frenetiska partigångare, eller de dolde partichesser, hvilka gemensamt, såsom hofvets, aristokratiens och byråkratiens tjensteandar, nedsudlade pressen med lömska tillmålen och åreröriga beskyllningar. Det år en uppenbar osanning, (Boremåste bereda sig på att få bevisa motsatsen, eller att erkånna sitt misstag) att oppositionspressen -skapat denna personliga tidningspolemik. Vi vilja ej påstå, att, sedan andra skapat den — och såsom kåndt år var det en viss person, som redan 1811 köpte Grevesmöhlen för att först vånja svenska folket dervid, samt sedan med mera kostnad och mindre lycka köpte andra att fortsåtta vårfvet, — oppositionspressen någon gång kunnat låta hånföra sig, att åfven å sin sida förvandla försvaret i ett anfall, som stundom kunnat blifva af beslågtad art med det, som rigtats emot den sjelf. Men besinnar man anledningarne och betraktar man sattet, skall -Bore dock i allmånhet finna, att oppositionspressen hvarken börjat eller med förkårlek begagnat detta slags polemik. Om den så g gjort, skulle såkert den allmånna kånslan af det råtta och passande hafva för oppositionspressen medfört en helt annan verkan i allmånna opinionen, ån den nu synbarligen gjort. Om någon del af pressen står aktad och hyllad af folket, så år det dock den; Bore må nu, i ett ögonblick af dåligt humör, såga hårom hvad han vill. Huru Borekunnat söka ett bevis för oppositionspressens löslighet och rigtning åt det personliga i Morgonbladetsnarraktiga påstående, ratt för att vinna en publik, det ansett nådigt, att helt och hållet intrånga i pA 5 Sn