denne tånkare, en urgammal fördom, som gjort outsågligt mycket ondt i verlden, och hvilken fördom derföre bör, ju förr dess hellre, utrotas ur menniskornas sinnen. Huru mycket af denna åsigt, Reform kan, hafva tillegnat I sig, år oss obekant. Den gömmer sina tankar, som Vidar den tyste, och det år blott på ett och annat låst utkastadt ord, som man kan ertappa dess hjertas innersta mening, såsom då den i N:o 1 vill inlocka qvinnan att svårma för socialismen: Qvinnan, år liksom af naturen gjord till propagandist-, såger Reform. Med skål utbrister derföre kelorm (n:o 3) vakta dig, att exponera. religionens hemligheter, om du icke vill utsåtta dig för injurier af såvål den gemena som förnåma, lårda som olårda pöbeln-Reform tvekar icke att småda kristendomens hårligaste låror; se hår, huru den yttrar sig öfver en af Kristi parabler: -Arbertarne i Ungärden-, såger han, komma vid olika timmar, och dock erhålla de, som arbetat hela dagen, af husbonden icke mer, ån -de, som kommit vid midten eller slutet af -dagen. Så år det åfven i den kommunistiska verlden. Den fordrar utaf råttvisa löjnernas likhet. Oss förekommer denna skenvbara rättvisa, som höjden af oråttvisa; eller dkan likhet i lån vara råttvis i förening med olikhet i arbetet? Huru! den late arbet aren skulle erhålla lika mycket, som den slitige: den oduglige lika mycket som den insigtssulle o. s. v.? Tillbaka, J gode kommunisterr, såger Resorm, rtillbaka till de förste kristna och kyrkofåderne — vi bygga icke samhållet på kärleken, broderlighelen: vi bygga den på :rättvisa! Men råttvisan fordrar, att icke alla vskola erhålla lika, utan att hvar och en skall få efter sitt arbete, efter sina verk-. Detta allt år Reforms egna ord (se n:o 1). Hvilken brist på sammanhang! I programmet anfaller Reform statsekonomen Malthus, med råtta, för den af honom uttalade förfårliga sats: Vid naturens stora bord finnes ingen plats för den fattige, och hår smådar R. susbonden-, som låter den sistkomne proletåren få lika stor betalning, som de andre arbetarne i vingården. Huru går det då, enligt Reform, med den ej arbetsföre? Vid naturens stora bord finnes ju — åfven enligt Reforms socialism — ingen plats för denne sattige:?! Det finnes icke eller någon sådan för honom i himmelen ; ty, såger Reform på ett annat stålle, himmelriket år i alla fall ovisst. (N:o 5.) — 0 jemmer! hvilken -komposition.Hvilken -allt för stor originalitets-drift!Det år i synnerhet unga menniskor, som nappa på kroken af de filosofiska galenskaperna; orsaken år, att de ånnu åro oprölvade i lifvets heta strider. Lifvets motsatser, antinomierna, hafva ånnu icke uppenbarat sig för dem i sitt allvar, och lårt dem att tveka i afseende på ersarenhetssanningarna. Lifvets högskola, korsskolan, har ej ånnu lårt dem att böja sig för korset. — Reform kan imellertid blifva bra med tiden, ty der framskymta ej obetydliga anlag på bottnen; men för nårvarande synes den ånnu vara i pojk-åren. Broder! drif ut pojkslyngeln, timlighetens trål, vi mena: den gamla menniskan, —tjensteqvinnans son; ty det år skrifvet: trålinnans son skall icke årfva med den frias. Nej, låtom oss heldre, såsom vi förut redan gjort, tala ut kommunismen såsom ide, d. r. s. låtom oss tala ut det obegrånsade kårleksbudet! Så gjorde Kristus; och når vi sålunda lärt kånna och tro på det absoluta målet, hvarförutan ingen fullkomlighet gifves, så låtom oss sedan, med afseende på det praktiska, börja med sådana anspråk, som, med hopp om framgång, kunna stållas till menniskorna, sådana de nu åro, d. v. s. börja med förslag till associationer i stådse vidgad skala. Så hafva vi redan framstållt exemplet af en gårdsförvaltning i Småland, der tjenarena voro bolagsmån med sin husbonde i så måtto, att de till en viss grad med honom delade gårdsaf