Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1850, sida 2

svartsjukans mörka demoner om att insmyga ? sig i hans bröst. — Nu år jag hår, sade Waldenau, då han nåstpåföljande förmiddag, kl. nio, instållde sig i Wejlands arbetsrum. -Nu år jag hår för att afbida min dom.— vbDen beror helt och hållet af er swjelf, yttrade Wejland, i det han med handen bjöd honom taga plats. — ÅÄf mig sjelf! återtog Waldenau med strålande blick. — -Ja; men jag måste utbedja mig doktorns tålamod, i fall jag skulle blifva något för omståndlig innan jag kommer till slutmeningen. Ett annat hjerta, fortfor han,också varmt och rent, klappar för Svenborg.. — -Williamson! asbröt Waldenau bleknande. -Jag har långe anat det.Kort före er ankomst hade han, dertill Tuppmanad af mig sjelf, bekånt att det år kårleken till min yngsta dotter, som en lånsre tid fördystrat hans lynne. Genom sin stållning i lifvet, som enligt verldens omdme år underordnad, har han ej ansett sig kunna erbjuda henne sin hand, och troligen hafva svartsjukans klarsynta blickar låtit honom ana, att han har en farlig medtåflare. Okunnig om svenborgs böjelse för er — hvilket jag