Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1850, sida 1

2:— 11: —Ä::::t:: — alet! De ståndigt utvidgade sfordringarne taga icke slut förr, ån med det kristliga budet: ålska din nåsta såsom dig sjelf — Ser man icke, att lagstiftarne, just för att kunna framflytta det praktiska målet i den råtta rigtningen, och icke vika hvarken till höger eller venster, behöfva att kånna det ideala målet och tro derpå! Förmår Reform begripa detta råsonnemang? Vi betvifle det. Just emedan det har sitt säste bortom tiden, synes det vara helt och hållet bortom Reforms horizont. Alldeles på samma sått förhåller det sig med den kristliga. kommunismen, betraktad såsom det ideala, och socialismen, betraktad såsom det praktiska målet. Kommunismen — eller full jemlikhet, full egendomsoch arbetsgemensamhet, sådan, som den första kristna församlingen försökte den, år i sig icke annat ån en omskrifning af kristendomens idela bud: ålska din nåsta såsom dig sjelf. Socialismen deremot, — eller arbetsgemensamhet och egendoms-gemensamhet med afseende på en del af egendomen, och personlig ågande rått med afseende på den öfriga delen af egendomen och arbetet — år den nu redan utförbara fordran af kårleksbudet, och kan verkstållas genom associationer mellan menniskor, genom bolag, på hvarjehanda sått och vilkor. Råttigheten att fritt så associera sig, fritt få ingå hvarjehanda bolag, deri man insåtter en del af sin timliga förmögenhet, för att gemensamt dela vinsten, — lika eller olika, allt efter öfverenskommelse — detta år socialismens fordran. i dessa dagar. , Socialismen år inbegreppet af, och låran om alla sociala förbättringar, — enligt en ånnu allmånnare definition, — och år således ganska olika och mångfaldig i sina uppenbarelser och förslager. Vi förmoda, att Reform icke mycket olika med oss skall definiera sin socialism, når den en gång börjar att på allvar lyfta tåckelset af sin hittills förborgade, eller åtminstone sparsamt utminuterade insigt derom; och det synes oss, som vore det med afseende på egendom mera i theorien, och i fråga om medlen, som vi åro åtskiljda, ån i sjelfva saken. Så t. ex. talar Reform, med afseende på medlen att verkstålla socialismen, redan i nummer ett om edet saliga hatet; — då vi för vår del helst önska genom den saliga menniskokårleken bearbeta socialismen. För oss synes socialismen egenteligen vara en yttring, en verkan af den kristliga kärleken och kan uttalas sålunda: Menniskor! hafven förtroende inbördes i kårlek, och sluten föreningar för goda åndamål, så blifven J starka, äfven om J, hvar för sig, voren svage, fattige och ringa, o. s. v. Men för Reform år socialismen en del af framtidens religion: Hvad man kallar socialism, såger Relorm — år den praktiska delen, 2 utösningen af mensklighetens religion. Denna äter år åmnad, att i framtiden eftertråda mårk: restertråda) kristendom, judendom, rhedendom och blifva en ny religionslåra för rhela slågtet-. Hvad tycka våra låsare? Klingar detta icke stort? Det låter-, sade gumman, som klef med fötterna i hlaveret. För öfrigt har man, som sagdt år, ånnu icke fullt fått veta, hvad Reform Åånker i religiöst hånseende. Nog veta vi, att Proudhon ej vill håfva någon Gud; att begreppet Gud år, enligt ———LAKLR—— 5