Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1850, sida 1

— Aag försåkrar doktorn. genmålte Jeannette, ati jag icke gör några allusioner, och så mycken sjelfkånsla har såkert herr doktorn, att icke doktorn tog det åt sig, som jag sade.— om jag ån gjort det, genmålte Waldenau kallt, så kan mamsell Jeannette vara förvissad om, att det på intet vis sårade mig. Nu vånde Waldenau sig till Svenborg: Om mamsell Svenborg ej år redan engagerad till det i övermorgön beståmda slådpartiet, så anhåller jag om den åran att få vara mamsell Svenborgs körsven. Svenborg framstammade en tacksågelse, under det hjertat slog slag på slag. — -Doktorn har måkta brått, inföll Jonas; Jag stod just på vippen att begåra detsamma. Lika grannt ekipage tror jag mig om att hafva kunnat erbjuda; men gudbevars, icke hånger jag mig för en sådan lapprisak. Verlden, thy vårr, år af qvinnor full; mister du en, står dig tusende åter.— ått, min gosse!lofordade bergsrådet och började sedan ett samtal med sin son, angående jernpriserna och bruksrörelsen. Jonas, lifvad af sitt kåraste ämne, syntes fullkomligt förgåta den obehagliga kånsla, som Waldenaus intråde och anbud förorsakat. j