Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1850, sida 1

B33 —— handlingarne härom. Den enda fråga, som då lärer varit oafgjord, rörde franskt brånvin. För öfrigt lårer man varit ense. Sedan regeringen i Frankrike nu börjat få någon stabilitet samt således bör kunna lemna mera uppmårksamhet åt de under de politiska stormarne försummade handelsförhållandena, bör man förmoda, att vår regering åter kan få underhandlingarne om handelstraktaten öppnade. Vi hemta en sårskild anledning till denna förmodan deraf, att franska tidningen -La Patrie, som år en organ för den nårvarande regeringens i Frankrike politik, för någon tid sedan förordat afslutandet af en handelstraktat med Sverige. Vår regering, som var den första att lemna Storbritannien reciprocitet i afseende på den fria sjöfarten, kan icke nu mindre ån förut vara benågen för en åfven med Frankrike på reciproka grunder införd låttare handelsgemenskap. Man bår således hoppas, att denna angelågenhet snart kan blifva uppgjord till de båda rikenas ömsesidiga fördel. Den enda omståndighet, som hårvid år af betånkligare beskaffenhet, år den ofvannåmnde srägan om franskt bränvin. ÅÄtt tillåta dess obehindrade konkurrens med våra egna distillerade varor låter sig ej göra. Frågan hårom bår ej heller vara af större vigt för Frankrike. Det år egentligen för sina viner, som det söker afsåttning, liksom Sverige för sina jernoch tråvaror. Enligt hvad Transmånnen sjelfva uppgisva kan ett obehindradt införande af svenskt jern i Frankrike icke blifva hinderligt för deras inhemska jernproduktion, emedan det svenska jernet der i landet hufvudsakligen åtgår för stålberedning, hvartill det franska, med stenkol tillverkade jernet ej år tjenligt. Ännu mindre år en tilltagande import af franska viner hår i landet skadlig för vår industri. De kapitaler, som för dem gå ur landet, skola såkerligen i rikt mått ersåttas genom de summor, som inkomma vid en större afsåttning för våra produkter i Frankrike. Under den nu genom författningarne försvårade handelstrafiken emellan ifrågavarande riken, lemnar den, enligt franska beråkningar, Sverige en behållning af 6 millioner francs, för hvilken summa vårt land afyttrar varor till Frankrike utöfver hvad vi derifrån köpa. Vi anse visserligen denna siffra icke fullt såker och tro, att man ej kan ega rigtigt tillförlitliga uppgifter om resultaterna af de nuvarande handelsförhållandena, emedan onekligen en icke obetydlig del franska galanterivaror hår i riket insmuglas; men handelsvinsten år utom allt tvifvel till Sveriges fördel. Då så år förhållandet under det nu följda prohibitiva systemet, måste denna fördel vid ett liberalt system tilltaga i större proportion, emedan de varor, som Sverige afyttrar, hafva mera natur af nödvåndighetsvaror, ån dem, som Sverige köper. De förra kunna derföre vid en fri Konkurrens påråkna lifligare esterfrågan, ån de sednare, isynnerhet då den hår ifrågavarande exportorten år 10 gånger folkrikare ån vårt eget land. Vi kunna icke sluta våra betraktelser öfver detta åmne, utan att sårskildt fåsta uppmårksamhet derpå, att en underlåttad import af franska viner bör kunna i mer ån ett hånseende medföra verkliga fördelar för vårt land. Som vi veta har bruket af spirituosa i Sveri—— —L— AAA AAs —