komma att organiseras, år det att hoppas, at ett reglemente, utarbetadt af en man med den sakkånnedom och förmåga, hr konsul Mollän besitter, kommer att innehålla garantier och medföra fördelar för delågare, vida större ån dem något annat af Sveriges sjöassuransbolag erbjuder, men man kan dock ej undertrycka den reslexion, som vid första eftertanka tvingar sig på de fleste, eller att ett bolag till försåkring för endast total förlust icke medför den ringaste såkerhet för den enskilte, men deremot betydlig risk för det hela, ty i sina konseqvenser leder en dylik princip tydligen och obestridligen derhån, att en skeppare, derest han å förande fartyg lidit någon betydligare skada, ovilkorligen skall sinna det förenligt med sitt rederies interesse, hvilket han alltid bör fråmst bevaka, att göra förlusten total, för att erhålla ersättning, hvilken han vet helt och hållet uteblifva, derest fartyget råddas och kan iståndsåttas mot t. ex. hålften af dess försåkrade vårde. Det ligger således i sakens natur, hvad också erfarenheten såkert snart skall visa, att ett bolag, fotadt på en sådan hufvudgrund, får vidkånnas nåra lika många utbetalningar för totala förluster, som ett sådant, hvilket på godkånda grunder ersatte större eller mindre skador, skulle få utbetala skadeersåttningar, hvilka i intet fall, derest det förkastade förslaget antagits, kunnat öfverstiga hålften af försåkringsvårdet. Kan man, för att anvånda en liknelse, tånka sig något orimligare, ån att, om af brandförsåkrad fast eller lås egendom, vid olyckstillsälle, en del kan råddas, någon ersåttning ej skulle erhållas för hvad som gått förloradt, men för det hela endast i den håndelse man gjort, allt för att få det förstördt, och ett sådant lofligt bemådande lyckats! Ännu har ingen tilltrott sig framkomma med ett förslag af denna absurda syftning, och nu frågas: finnes någon annan olikhet mellan ett sådant och det ålämnade sjöassuransbolaget för total förlust, än det element mot följderna af hvars förstöringsförmäga såkerhet önskas. Som norra Bohus låns skeppsredare samtelige åro öfvertygade om den ringa eller, råttare sagdt, ingen såkerhet, ett dylikt bolag erbjuder, komma de troligen att lika litet lyssna till den inbjudning, hvilken tillåfventyrs till dem utfårdas, som de sådra lyssnade till den uppmaning, som från de förra utgick, och Bohus låns skeppsredare komma således att för hela Sverige visa det mårkvårdiga skådespelet af oenighet i en fråga, hvilken, med enighet genomförd, kunnat medföra oberåkneliga fördelar, hvilka aldrig kunna blifva så stora inom ett mindre, som ett större bolag. Att ett sådant resultat uppstått, kan endast tillj råknas de fartygsegare, hvilka icke velat göra sig den ringaste möda, för att begagna det tillfålle till hrerligavin i ämnet, som sammantrådet på Fiskebåckskihl erbjöd, torde af det föregående vara klart, och qvarstår som ett nytt bderis sör den gamla erfarenhet af det I motstånd, som hvarje, nyttigt företag i början möter, ehuru såkert år, att en rigtig princip I förr eller sednare tvingar sig fram; och att så åfven inom kort skall ske med den ifrågavarande, derom kan icke hysas något tvilvel. Det förljudes åfven, att skeppsrederierna i inom Stråmstads tullkammardistrikt ämna med Öppen lemnad rått till deltagande från hela Bohus lån, bilda ett bolag, grundadt på samma principer, som Götheborgsoch Stockholmsbolagen, hvilkas reglementen hufvudsakligen tagits till ledning vid uppråttande af det förslag, som på Fiskebåckskihl, så utan all eftertanka och öfverlåggning, förkastades. — —N— — — ——————n——————— nn —— UU —— AL