Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1850, sida 2

Utrikes nyheter. Vi hafva i dag emottagit följande utlåndska poster; dansk med tidningar för den 11 och 12 dennes; tysk med tidningar från Berlin och Hamburg tillochmed den 9 samt fransk med parisertidningar tillochmed den 6 dennes. Några engelska tidningar hafva icke kommit oss tillhanda. Franska posten af den 7 och engelska posterna af den 6 och 7 dennes saknades i Hamburg, der man dock hade underråttelser från London, öfver Ostende, af den 5 5 dennes. Engelska postångfartyget var den 8 på aftonen ankommet från London till Cuxhaven och posten befordrades öfver land till Hamburg. Förvecklingen emellan Grekland och England sortsar. Grekiska regeringen vågrar ihårdigt att villfara Englands fordringar. Denna fråga har varit under förhandling i engelska parlamentet; för att så vidt man kan se af referatet i de tyska tidningarne, hafva inga beståmda upplysningar blifvit gifna. Globe anmårker imellertid, att ministrarnes förklaringar åro tillfredsstållande. Sjelfva torybladen gilla regeringens handlingssått i denna sak. Times år dock icke nöjd dermed. Den franska flottan, som låg vid Smyrna, har, såsnart den fick underråttelse om hvad som håndt vid Athen, lyftat ankar och styrt kosan till Pireus. Kungen af Preussen har den 6 dennes besvurit grundlagen. Ceremonien, som försiggick i riddarhussalen å slottet i Berlin, öfvervarades af de kungliga prinsarne, begge kamrarnes medlemmar, de fråmmande gesandterne 0. s. v. Hvarken thronföljaren, prinsen af 2 Preussen, eller hans son, var nårvarande. Kungen höll vid tillsållet ett mycket märkligt tal. Oroligheter i Paris. Polisprefekten Carliers kitslighet, eller beråknade trots, att låta fålla frihetstråden har varit nåra att framkalla en allvarsam emöt. Den 4 dennes på aftonen uppstodo konflikter emellan folket och polisen, som kullhögg srihetstråden. Blod slöt; på bulevarderne uppmarscherade ett regemente, trupperne singo order att icke lemna sina kaserner, karusselplatsen och arsenalen besattes med militår. General Lamoriciere, som kom körandes in bland solkmassan, tvangs att stiga ur vagnen och var nåra deran att salla ett osler för solkets raseri; han igenkåndes och råddades af några personer, men måste imellertid klåttra öfver ett tak får att komma undan. Ankommen till nationalförsamlingen afgaf han der en beråttelse om hvad som förefallit, hvilken våckte mycken sensation, På aftonen samma dag kl. 8 var dock lugnet återuppråttadt. Den 5 och 6 hade inga oroligheter egt rum.