Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 2

hvari vål åkerbrukets lågervall beklagas, men tillika hånvisas på förbåttringen af landets tillstånd i allmänhet. Såsom bevis på nödens aftagande anförde han, bland annat, att under loppet af det sistförflutna året antalet af individer, som åtnjutit understöd af fattigförsörjningen, förminskats 7 4. Med elertryck förklarade han slutligen, att han förr skulle uppgifva rang och embete, ån medgifva spanmälslagarnes återinförande. Hertigen af Richmond trodde sig kunna förklara den eftergifvenhet, som parlamentet ådagalade för frihandelns anhängare, genom en yttre påtryckning, och varnade för eftergifvenhet för folkets skri. Efter att ånnu någon talare yttrat sig dels emot, dels för amendementet skreds det slutligen till områstning, då protektionisterne lågo under med 49 röster, i det Stradbrokes amendement, som uttryckte deras opinion, förkastades med 152 röster emot 103. Äfven i Underhuset började adressdebatten d. 31 Jan. Hr Villiers föreslog adressen, och ett amendement till densamma, hvilket åsyftade en modifiering i frihandelssystemet till åkerbrukets skydd, inlemnades af protektionisten Sir J. Trollope. Amendementet bekåmpades först af skattkammarkansleren, Sir Charles Wood, som hufvudsakligen såstade uppmårksamheten på handelns blomstrande iillstånd under den nya handelspolitiken. Han anförde, bland annat, att då utförseln 1848 utgjorde blott 48 mill. E, den förlid. året steg till 58 mill. E. Skildringarne af det i åkerbruksdistrikterna rådande elåndet förklarade han för öfverdrifna, och yttrade den mening, att de lågre spanmälspriserna voro förorsakade icke allenast genom spanmälslagarnes upphåfvande, samt ansåg, att förpaktarne, genom ökad flit, högre skicklighet och anvåndande af större kapitaler på åkerbruket, voro i stånd att med lika framgång genomgå den nuvarande krisen, som de förut genom ihårdighet redt sig under dåliga tider. Han slutade sitt föredrag med att hånvisa på det öfverskott af 2,098,000 E, hvarmed statsinkomsterna förra året öfverstigit utgifterna. Sedan ånnu några talare upptrådt dels för, dels emot amendementet blef debatten uppskjuten till följande dagen. GREKLAND. Ett bref från Athen af d. 18 Jan., hvilket meddelas i -Jour. des Dåbats, innehåller följande detaljer rörande den förveckling, som uppstått emellan England och Grekland: Den engelske ministern i Athen, hr Vyse, som aslöst Sir Edmund Lyons, hade i början af sitt vistande derstådes visat en vålvilja och humanitet i sitt upptrådande, hvilka bildade en fullkomlig motsats till hr Lyons brutala anspråksfullhet; men småningom hade han upptrådt med samma pretentioner som denne. Man våntade derföre i Athen samma förvecklingar, som så ofta intråffade under den förre gesandtens tid, men förvåntningarne hafva mycket öfvertråssats af hvad som nyligen skett. Engelska flottan under amiral Parker, 1 linieskepp och 6 fregatter och ångkorvetter, ankrade vid Salamis, såsom det engelska partiet utspridde, blott på det att officerarne skulle få bese Athen och Pantheon. Men den 16 gick hr Wyse, jemte amiral Parker, till utrikesministern Londos och förklarade för honom, att, då grekiska regeringen hittills visat en fullkomlig likgiltighet för Englands fordringar, så begårde han nu ögonblickligen ett svar af regeringen. Underhandlingarnes tid var förbi; det gålde icke långre att pröfva sordringarnes råttvisa eller oråttvisa, och derest icke fullståndig satisfaktion lemnades inom 24 timmar, skulle i man gripa till sådana tvångsåtgårder, som man ansågo för låmpliga. Englands fordringar innefatta en skadeståndssumma till en portugisisk jude, Pacilico, hvars hus en gång blifvit skadadt vid ett pöbelupplopp, till ett belopp af 800, 000 drachmer, förutan 500 för den krånkning