Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 2

— -Var det den, som åt upp steken?frågade Svenborg med en skålmsk blick. — -Nej, det var den svarta; båttre edukation har den grå fått. Hjelp mig ur mitt bekymmer, mamsell Beata.— -Har du icke klagat din nåd för mamma?— Åh jo, men nådig frun år, Gud förlåte mig mina synder, når patron har sin sommarsjukdom, precist som hvita plåstret. Dock det år visst och sannt(nu satte hon sig, och hopknåppte hånderna) att når man har sä mycket annat att gråma sig öfver, år det dumt taga vid sig sör en stek.— -IJa, vet du, det tycker jag med, yttrade Beata. — -Men hvarföre skall man också gå och hånga, hufvudet, som den största syndare, når man år så hederlig man, som patron. Den som har allt hvad man i verlden kan önska sig, skall den vissa tider om året se ut som en fördömd, och alla tider vara mulen till sinnes? Kan man begripa tåcke? Och han som förr, (dagen i ånda, var glad som en brudgum. . (Forts.) 2