Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 2

du i kyrkan, bestalfrågade Svenborg. Jag ville det, men det år min vecka, och vi skola ha fremmande till middagen. Hastigt öppnades dörren, och en medelålders qvinna inträdde, hvilken, att sluta af hennes klådsel, tillhörde den klass, hvilken man kallar den underordnade. — Min Gud, mamsell Beata, hvilken olycka! Beata bleknade, och Svenborg srägage håftigt: Hvad det då ån år, Anna, så såg det i Guds namn!Katten har åtit upp steken... den fördömda Stina.Svenborg utbrast i ett godt skratt, och Beata sade: Hvad du skråmde mig!— a, det undrar jag icke på. Jag trodde sjelf jag skulle få slag. Huru skola vi nu hbåra oss åt mamsell BeataLD bu rådfrågar icke mig, sade Svenborg leende. DU Rådfråga den om slika ting, som icke kan skilja kalfstek från oxstek. — -Tyst, afbröt Svenborg leende, vill du förklena mitt goda namn och rykte?— Ätt spela kittarr, låsa romacenter eller hvad det kallas, sådant förstår mamsell; men hvad hushållet och dess aflårer angå, år mamsell så elåndig, som min grå katt.