Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 2

sultanen vid detta tillfålle våndt sig till drottningen, förenade hon sina bemådanden med den franska regeringens, hvilken på lika sått blifvit anlitad, för att genom erbjudandet af sina goda tjenster bidraga till åstadkommandet af en fredlig bilåggning af dessa stridigheter på ett med Portens vårdighet och oathångighet ösfverensståämmande sått. ö -H. M. har satt sig i förbindelse med fråmmande regeringar letråsande de ätgårder, hvilka upphåfvandet af de tillförne genom de engelska Föfartslagarne förorsakade inskrånkningar torde göra nodvåndige.Regeringarne i Förenta staterna och Sverige hafva skyndsammast gjort steg, för att i sina respektive lånders hamnar erbjuda brittiska fartyg de fördelar, som motsvara dem, hvilka deras egna fartyg nu åtnjuta i brittiska hamnarne.-Hvad de fråmmande stater angår, hvilkas Vöfartslagar hittills varit af inskrånkande natur, så har H. M. från nåstan alla ibland dem emottagit försåkringar, som gifva anledning att tro, att vårt exempel snarast möjligt skall förorsaka en genomgripande och omfattande förminskning af de hinder, som hittills stått i vågen för en fri rörelse på hafvet emellan verldens nationer.Till hvad som nu blifvit, anfördt, inskrånker sig allt hvad throntalet yttrar om de utlåndska angelågenheterne. Sedan går det öfver till de inre angelågenheterne, omtalar kolerans upphörande och nådvåndigheten att förekomma farsotens återkomst genom förbåttring af stådernas sundhet, talar om den tillfredsstållelse, som resan till Irland förskaffat drottningen, och uttrycker drottningens glådje öfver handelns återupplifvande och verksamheten inom sabriksdisfrikterna. De besvår och klagomål öfver iråkadt betryck, hvilka anföras af den jordbrukande delen utaf nationen, omnåmnas och H. M. beklagar de lidande, men hånvisar dock till gengåld på de fördelar, som genom de billigare priserna å lefnadsbehofven i allmånhet tillskyndats landets samtliga befolkning. — Efter ett kort hånvisande på statsinkomsternas gynnsamma tillstånd anföras de hufvudsakligaste åtsärder, som skola förelåggas parlamentet till ompråfning. Imellertid blifva, utom den redan förra sessionen diskuterade billen om nödiga reformer i Australiens förvaltning, sårskilt nåmnda blott åtskilliga mesyrer, som röra Irland och afse en förbåttring af detta lands tillstånd. Dessa åtgårder bestå i en bill emot partiupptåg, en annan till reglering af arrendatorernes förhållanden, en tredje som skall reformera lagarne om stor-juryn, samt en fjerde, hvars syfte år att fördka våljarnes antal. Talet slutar med yttrandet af den förhoppning, att genom frihetens förbindelse med ordningen, genom bibehållande af hvad som eger vårde i författningen och genom förbåttring af det felaktiga i densamma, åfven framgent England skall bevaras från de stormar, som rasat i Europa under de tvenne sednaste åren. Adressdebatten i öfverhuset började d, 31 Jan., samma dag parlamentet öppnades. Earlen af Essex föreslog adressen, hvilken som vanligt var en omskrifning af throntalet, och underståddes i sitt andragande af lord Methven. Earlen af Stradbroke upptrådde vid tillfållet som protektionistpartiets organ och påstod, att det betryck, jordbruket iråkat, icke kunde afhjelpas utan genom en återgång till det gamla skyddssystemet, föreslog dersöre ett amendement till adressen, i hvilket jordbrukarnes nödstållda belågenhet beklagades och den mening yttrades, att detta sakernes tillstånd år att tillskrifva spanmålstullarnes upphåfvande i förening med den åkerbruket betungande bördan at lokala skatter. Amendementet bekåmpades af earlen af Carlisle, en af Englands störste godsegare och medlem af den nuvarande ministeren. Carlisle försvarade och utvecklade den satsen i throntalet,