Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 2

lands (nuvarande egarens is brors) dåd stått tom och öfvergifven, hade ett nåstan slottlikt utseende. De tvenne slyglarne på ömse sidor voro nåtta, beqvåma envåningsbyggnader. En stor, omsorgsfullt underhållen gård, omhågnad af håga, pråktiga lönnar, fåste genast den ankommandes uppmårksamhet. Intet stångsel skihde trådgärden från gårdsplanen. Den förra var vidstråckt och regelbundet anlagd; men de sydlåndska praktvexterna, saknades helt och hållet. Våra svenska allmånnaste fruktslag, åpple och pårontrån, krusbårsoch vinbårsbuskar trisdes och frodades båst deri. Vid grånsen af trådgården var en vacker anlåggning af vilda trådslag: lindar, aspar, alar, och vid en alle af de sednare flöt en klar båck, dfver hvilken en tåckt målad bro hvålfde sig; från den ledde vågen till den ofvanbelågna bergåsen och vattenfallen. Hvart man vånde sina blickar, egde man den skönaste, vidstråcktaste utsigt. Ljuf och molnfri hade söndagsmorgonen helsat nejden. I östra flygeln vid det öppnade fönstret, i ett ljust och vackert gafvelrum, satt Beata Wejland, med den fromma blicken, oafvåndt fåstad på sin psalmbok. Hennes syster, i en stående, begrundande stållning, lutade sig utom fönstret, lyssnande till klockornas manande, högtidliga ljud. Går