Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1850, sida 1

och som den förr var, patriarken, som då bebodde den. Når kom du hit?— ÄI dag vid middagstiden. I sållskap med några ukademikamrafer har jag gjort en fotresa, för att förnya bekantskapen med naturskönheterna i min födelsebygd. I Carlstad åtskiljdes vi. Jag ville se mig litet omkring hår i bergen, och under denna promenad i tysthet bereda mig till det kåra mötet med min moderliga vån, och mitt gamla hem.— stannar du nu hår?— Ja; mina saker åro vål qvar på, nårmaste gåstgifvaregård, men jag har tråffat anstalt, att de komma hit i afton. Vet moster Wendela, tillade han leende, satt jag skulle kunna beråtta ett äfventy r, som vore låmpligt nog att inslicka i en roman. — sÅnvånd det då!gensvarade gumman skåmtande, edu år ju forlattare.— Det blir man icke genom några reseanteckningar och ett par håften poesi, eller, råttare scasdt, rimmad prosa, som ingen låser.— yÅyIngen låser!upprepar Wendela, rdet har säkeri rått många gjort. — Jag bör , vål ej anföra mig sjelf, som något exempel; men mig ha de skånkt mången njutningsrik stund, ach dessutom vet jag en ung skönhet,tillade hon småleende, som låst om dem, vål